Aftonbladet – 24 januari 1838, sida 2

(Insändt.) I en tid, då man gör så mycken affär af rang och titlar, torde det ej vara ur vägen att fästa uppmärksamheten på ett förhållande, hvilket i detta afseende äger rum med mönsterskrifvarne vid ett af landsortsregementern2, neml. andra lifgrevadier-regementet, hvilka af chefen äro begåfvade med vice auditörs fullmakt. Som bekant är, behöfva ej mönsterskrifvarne hafva aflagt några offentliga lärdomsprof, långt mindre juridisk examen, förutan hvilken naturligtvis ingen kan vara kompetent att söka en auditörstjenst, och att hvar och en vice auditör måtte kunna söka att bli ordisarie auditör, det måste man väl antaga. Förutsätter man icke detta, så måste man antaga, att regementschefen kan gifva sina mönsterskrifvare fullmakt att vara vice pastorer, vic2 presidenter, vice konsuler, vice amiraler, med ett ord, mönsterskrifvarne målte anses kunna uppnå hvilken vice-hets grad sem helst. Att det egentligen är landsbygdens oskuld, som man bör tillskrifva tillvaron af det rangförhållande, som med mönsterskrifvarne vid 2:dra lifgrenadier-regementet äger rum, är troligt, och ämnet är visserligen till sin natur af föga vigt; men då stora reformer äro å bane, bör man draga fram allt, som kan befordra dessas mognad. —-———-—R —L— —— X x X XA