Aftonbladet – 23 januari 1838, sida 3

Anekdoter. Mellan an Enogelsmen och en Amerikan had blifvit bragt på tapeten frågan om hvilken na tioa lefde bast och kunde förete de vackrast exemplen på ett välbehållet hull. Det måst ni medge mig — sade John Bull — att Eng land ändå är det land, som äger de frodigast gubbar i verlden! — ,Må varal — svarad Amerikanen — att hvad i allmänhet manfol ket beträffar, vi icke kunna i detta afseendi täfla med er; men deremot torde väl svårliger era fruntimmer kunna mäta sig med våra Huru mycket väger t. ex. er lord L WH — I,Åh, så der bortåt ett par skeppund, kan jaj tycka.v — Beh! Är det att tala om tjocklek: Vi i Pensylvanien hafva väl ew dussin damer som det skulle åtgå fjorton dagar för att hinn: rundt omkring !, Pen fransyske läkaren Matonin var en a dessa eskulaper, för hvilka det är en riktig vällust att få ordinera tusen olika medikamentei och fylla allt, hvad bord, hyllor och skåp ett sjukrum heter, med flaskor, skålar, buteljer, koppar, dosor, o. s. v. Lå han en vacket dag inträdde till en af sina patienter — och märkte, att den arme syndsren till sista droppan uttomt vlla elixiroch dekokt flaskor, samt m-lankeliskt rangerat dem, jemte en mäng4d toma pillerdosor och pulseromslag, på sitt bord, utropade han föstjust: Ack, min bästa monsieur! Det är sannerligen for Gud en lust och glädje att vara er läkare och se ert sjukrum! Ni är verkligen värd att ligga under läkarevård., Ni kommer ihåg denna lakoniska korrespondens, som endast bestod af ett frågetecken och till svar en rolla; det förra betydde: Hvad nytt? Det sednare: Intet. En icke mindre finilig lakonism har en tehandlare i London användt på sin skylt eller etikett ute öfver fönstret. Denna bestod nemligen blott af tvenne kolossala 7, det ena måladt svart, det andra grönt. Målaren Northeott var egentligen bekant för sin utomordentliga talang att måla djur. Då hans tafla Baleam och hans åsnav förevisades på en offentlig exposition, begärde han sjelf ett omdöme öfver densamma af den ryktbara Yissli, som der var närvarande. ,Min vän — sade denre — ni målar verkligen åsnor som en engel, men englar gör ni som n — i En Irländare mötte på en marknad en annap, som just var inbegripen i en upphandling af ett hundrade ostron. Hvad kostar hundradet ? frågade den förre. Den andre svarade, att han skulle gifva så och så mycket. ,Men du låter alldeles narra dig! Det är mycket för dyrt, ostrona äro ju samt och synnerligen små och obetydliga, återtog den första. Nå, så ir det! — genmälte landtmanren, med en särdeles förståndig min — men i det hela betyder det ingenting — jag får så många fler på hundradet.n