Aftonbladet – 13 januari 1838, sida 2

elegisk i sina grubblerier. I intet af de olika styckena uttalar sig någon stor talang, men det hela är hvad man kallar täckt, och man finner sig i denna bekantskap, liksom hade man blifvit införd i en ämabel fruntimmerscirkel , småjollrande, småskrattande, eller också då och då småsuckande. Såsom ett litet prof må det ti!låtas oss att anföra följande s ycke: Tiggargossens önskningar. Jag stackars barn är tvungen att vandra vägen fram. Ack! vore jag nu kungen, jag sluppo dricka dam. Men nej, duger ej — En kung får fundera så mycket! Men om jag kunde blifva, att börja med korp.al, jag kunde snart uppklifva cch bli en hel genre. Men nej, vill det ej; det går hett till i krig, siger mormor. Nej, tacka vill jag rida framföre kungens spans: stolt koxa mig på sida och ha ena mössa grinn, Pass på, gossar små, om ej spannridarn vore kavater? Nej jag slår mig på handel; i kryddbod, må ni tro; der vankas russin, mancel och sirap sen, jo, jo ! Låt se — . serratre! Ata knäck, äta knäck hela dager, Hej! jag vet hvad som duger: bli sockerbagare; jo, Pelle han är sluger, nan valt det sötaste, Pass på, gossar små! Karameller så tjockt som — grå k-ttan. Dock, aldrabäst att vara Fass-opp i kungess kök, tå smaka miten rara, en månad på försök, Ac:, ja! det går bra: eja! vore du der stackas Pelle! ...