Aftonbladet – 13 januari 1838, sida 2

Frågor till lagklota, men isynnerher 1830 års KRiksdagsmän. Med antagande deraf, at: 57 . af Regeringsformen ännu är gällande, huru är det möjligt att oaktadt, enligt 29 af 1830 års Riksdagsbeslut, statsverket frånträdt rättigheten, att infordra spanmålsräntor in natura, och det medgifvits de skattskyldige rättighet att få lösa dem, antingen efter årets markegång el!er efter medelpris, vederbörande uppbördsmän kunna ålägga skatte-allmogen, att ovillkorligen lefverera halfva krono-tionden in natura? Kan det skäl, som dertill begagnats, att nemligen spanmålen är behöfhg till anordningar och afkortningar, som det heter, hafva någon l2genlighet när i 5.te momentet af samme . sättet tydligen bestämmes, huru statens utgifter i spannmål sko!a fyllas? Och likväl bar, efter 1830 års riksdag, skatte-allmogen i Westerbottens län alla år blifvit ålagd, att ovilkorligen lefverera halfva krono-tionden in natura. Ännu mera: Genom i afskiift, litt. A., bifogade kongl. kamma:kollegii utslag af den 13 Okt. 1836, hade hos länsstyr. ell tvekan om rätta förståndet af ifrågav. 29 f af 1830 års riksd.beslut bordt försvinna; men deita ozktadt har, änvu dett2 år, originalet till under Lit. B. bifogade afskrift, emanerat ifrån tjenstförrättande kronofogden i 1:a fögderiet. Ganska sannolikt hafva ock dylika kungörelser hlifvit promulgerade uti alla församlingars kyrkor i länet. Nu frågas, och det med skäl, äger länstyrelsen -— ty sjelftilltag af herrar uppbördsmän kan väl sådant icke vara — djupare insigter i lagtolkningen än till och med Kong!. Kammarkollegium? eler hvad månde orsaken vara till sidan procedur, alldeles olika hvad som brukas till exempel i Norrbottens lin? Hvarföre sko!a lagar och författningar uppläsas för allmogen, om de icke linda till efterlefnad? eller hvad tankar skall man hysa om tjenstemän, som så han.la? Följden af detta förhållande har imedlertid varit, och hetar att fortfarande blifva den, stt vårt af åtta års svåra missväxter utarmade land, på sådant sitt måste vidkännas extra beskattningar, som för många blifva ruinerande. Ty sålunda tvingas de skattskyldiga, att utlemna spannmål, som är oundgängligen nödvändig för egna åkrars besående, eller ock att anskaffa tionde-korn ill oskäligt pris. År 1836 till exempel, när let, för största delen af skatte-allmogen säkert var omöjligt att prestera lefvereringsgildt tiondekorn, upphandlades, enligt Kon. Befaliningshafrandes i länet påbud, uti 1:a fögderist 173 tunor 21 kappar korn, såsom brist i halfva tionlen, för de skattskyldigas räkning, hvilka sålees måste betala nämnda korn med ganska säert 6 Rdr B:ko på tunnan eller minst 1000 dr B:ko utöfver markegången. Ungefär lika vantitet spanmål och ti!l lika höga priser uppandledes äfven, för skatte allmogens räkning, r 1833 i nämnde 1:a fögderi. — Förhållandet ed 2:dra fögderiet känner insändaren ej så oga, men att dylika up dlingar äfven der ett, är imedlertid säkept4 : 5