Aftonbladet – 11 januari 1838, sida 3

JEROME BONAPARTE OCH PALATSET ORLANDINI. af Grefvinnan ÖOrsaij. Palatset Orlandini ligger i medelpunkten a staden Flerens. Dess facad är icke imponerande; men den bär stämpeln af detta Italienska behag, som är gememensamt för nästan all: enskilda hus i Flerens. Det är icke palatse Riccardi, på Via Larga, en fastoimng uppförc med diamantlager, icke heller palatset Strozzi, vid Treenighetsgatan, icke Strozzivo, vid Buon Covwerne. Det är helt enkelt ett stort och vacker bus,som ej är ämnadt att uthärda belägringar, som icke ropar åt de förbigående, att bålla sig pi afstånd, u:an som tvärtom inbjuder dem att nalkas. I förstugan till venster i nedra våningen finner man Prinsens af Montfort (Jerome Napoleons) arbetsrum. Det är ett rum med allvarligt utseende, men prydt med smak; dagen intränger genom ett enda högt fönster. Skrifbordet står på en upphöjning. Prinsen skrifver der sina memoirer, som, efter hvad man påstår, skola innefatta oförmodade och intressanta upplysningar. Ett stort glasskåp intar hela ena väggen; det är uppfyldt med trofeer och vapen, kejserliga och militära reliker. Vid hvart och ett stycke är någon historia fästad. Prinsen visar för de Fransmän, som besöka honom, med ett slags förkärlek de gyllene nycklarne till staden Bresslau, som kejsaren skänkte honom, då han lyckönskade honem till denna stads eröfrirg, och den sabel med orientalisk böjning, som förste konsuln bar i slaget vid Marengo. Denna sabel drogs aldrig ur skidan förr än den 14 Juni 1800, och var äfven en skänk af Napoleon åt dess mest älskade bror. De största rummen i första våningen äro bestämda till gösters amottagande, baler, konserter och soirter. De äro präktigt möblerade, Det första rum, hvari man inträder, är en fyrkantig salong, der Prinsens familj samlas efter måltiden, för att der prata med några af sina förtrogna vänner. Midt på golfvet står ett stort rundt bord, hvarpå men ser Franska tidningar och revyer samt en mängd Albums af alla dimensioner. Ett af dessa är det största och kan hända äfven det märkligaste, som någonstädes finnes. Man kan säga, att nästan ella Europas målare, vid resan genom Florens der qvarlemnat en teckning eeh sina namn. Horace Vernet, en artist par excellence för dessa slags portativa muscer, har här tecknat en grenadier af Gamla Gardet, melankoliskt stödjande sig mot fragmentet af en kolonn, hvarpå alla Franska slagtningar voro ristade, med undantag af den sista; i stället för denna ser man ett sorgfler. Oaktadt det intresse, detta album väcker, genom sin rikedom på så många utmärkta namn, ger man likväl villigt priset åt ett namn och en målning, helt och håliet främmande för alla hittills kända skolor. Det är en eskiss af bataljen vid pyramiderna, utförd efter Engelska ma-.