Aftonbladet – 11 januari 1838, sida 3

Ole Bull gaf den 28 LCecember sin förste konsert på Hamburgs stadsteater, och har, såsom tidningarne försäkra, öfverträffat allmänhetens högst spända väntan. ,När,, säger Correspondenten, den bleke, magre mannen, med slätt hår, framträdde vänlig och anspråkslös, då han ifrån teatern leende vexlade några orc med musik-direktören, hvem skulle trott sig i honom se det snille, som inom få minuter på örnvingar skulle höja sig mot solen! Det ges en konstnärshöjd, isolerad som monarkens ställning, och hvilken ej får bedömas efter någon skola; den som står der, tillhör ingen; från honom utgår en ny, och han är född att gifva lagar. Ole Bull står på en sådan punkt. Hans underbara besegrande af tekniska svårigheter, utförandet af flerstämmiga satser, hvilket synes otroligt, hans staccato, hans arpeggior, allt detta, om än så fulländadt, vore likväl blott en tom virtuositet; men Ole Bulls skalde-anda beherrskar denna virtuositet — — —. Hans musik ljuder icke, bon talar, och hvad hon talar, är siare-tankar, åskådningar af en af smärta genomträngd själ. Hans djupa känsla står Tysken närmare än ltalienaren Paganinis vilda passion, och om än den sistnämnde vunnit för sig alla klackörer, så torde Ole Bull likväl kunna mäta sig med honom i makt öfver tonen och derjemte tillvinna sig alla känsliga bjertans kärlek.,