Aftonbladet – 10 januari 1838, sida 3

vi för vår del icke kunna öfversätta med annat, än ett statslån till regeringens dispostition, för hvilket skolmästaren numera synes vilja under allehanda förklidningar uppträda såsom kämpe. Är icke skolmästarens tanke sådan, och begriper han öfverhufvud sjelf hvad han vlll, så må ban gå ifrån den toma frasen och rent af föreslå huru den förträffliga statskrediten bör organiseras, som skall lemna tillgång på penningar i händelse af ett krig. Ännu löjligare och nära nog gränsande till vanvett är det, att vilja nyttja Ryssland såsom skrämskott emot en allmännare tendens, att yrka på individens juridiska 1ätt, d. v. s. på den rättvisa i lagarna, som samhället ej bör sörneka den ringaste af sina medlemmar? Man måste verkligen hafva genomgått alla de grader, som tillhöra en fulländad rabulist, för att våga framträda inför det allmänna vettet med en sådan stålpanna af ogenerad kontenans, eller för att kunna hysa en tro på möjligheten, att under larfven af en föregifven nationalitet kunna imponera ens på den enfaldigare hopen med framtagande af en spökbild, som redan blifvit för ofta begagnad, att icke hafva förlorat den verkan, den i början tilläfv:ntyrs kunnat äga, såsom ett slags Ilbondocani på de förskräckta.