Aftonbladet – 3 januari 1838, sida 2

. H UNleRHELv APGIEIEMEIR 1 ap. JO d SdudDda som röra oförratt mot egen persen. Denna TIkonstruktion visar tydligen, att det icke för rätItigheten att bestraffa gör tillfyllest, aut chef elIller befälhafvare tror eller säger sig hafva funnit Ifelet. Det skall dessutom, och sålunda kfven Iför andra, vara klart och ostridigt, eller uti sin tillvaro bära vittne om sig sjelf, förr än I vitsordet kan fälla. I denna form har lagstifitaren velat nedlägga ett skydd för subordineranIde, met möjligheten af de missbruk, hvartill -Iförmannen stundom skulle kunna känna sig frestad, då han, väpnad med 2 Kap. 27 KrigslArt., vill pröfva sin styrka mot ett mindre kärt -föremål; den subordinerande står sålunda icke -Iså helt och hållet utom lagen, som Frih. von I Platen låter påskina, så vidt lagen läses efter svenskt språkbruk; det finnes verkligen en hufI vudsaklig och bestämd skilnad mellan vitsord loch maktspråk, men som ofta förbises, till di-Isciplinens stora skada, ty all erdning fordrar, såsom vilkor för sitt bestånd, rättv:sa och UHagligt skydd, ech sjelfsvåldet verkar icke min !dre menligt, då det kommer ofvan ifrån, än Idå det utgår från lägre regioner. — Icke allenast grannlagenheten, utan hval mera är, Krigs-JArtiklarnes bestämda föreskrift uti dess nyss å beropade 2? Kap. 18 f, ålade Frih. von Platen, i fråga om de förmenta felen, som motiverade Kapten Arrhenii bestraffning, att först höra I Kaptenen och låta undersöka förhållandet, enär det nu mera visat sig, att de af Frikerrn antydda och bestraffade fel, ensamt synts klara och Tostridiga för Friherrns egen fantasi, hvilken lätt kan vara missledd, af mer eller mindre grundad misstanka, bristande uppfattning, eller falska upplysningar, och 1 närvarande fall så mycket trohgare synes vara det, som Friherrn dels icke förmått med något skäl styrka sina uppgifter, och dels finnes vederlagd af gällande föreskrifter och af suberdinerandes i Krigsrättsprotokollen intagna vittnesberättelser. ! Hvad den förment uteblifna helsningen på balen i Skara angår, saknas hittills allt annat Istöd för denna uppgifty än PFriherrus ongifoa öfvertygelse, hvilket på sin höjd kan innebära, att den undgått Friherrns uppmärksamhet, och sådant icke gör tillfyllest, för att beröfva en medborgare, den ena gången friheten, och en annan gång tjensten, ty det ena blifver i fortsättning en följd af det andra, Men äfven med antagande, att denna öfvertygelse grundade sig på ett verkligt åskådligt, och sålunda bevisligt factum, så qvarstår likväl oafgjord frågan om subordinerandes skyldighet att, läfven inem privat-lifvet och utom uniformen, ;helsa förmän. Väl föreskrifver reglementet, att underhafvande, äfven utom tjensten, skall visa forman heger och aktning, men att sådant skall iske genom kroppsöfningar, finnes ingenstädes lantydt, och så länge en sådan helsning är obestämd till sin form och det icke bör kunna vara ett åliggande, att specielt uppsöka förmän, för att atlägga dessa små prof på genom-l gången kurs i dans-skelan, så borde man sål mycket mindre fästa afseende vid en sådan o-l betydlighet, som den mången gång kan äga rum utan afsigt att förolämpa, och der den stämplas af en sådan afsigt, alltid äger tillräckligt! korrektiv i opinionens ogillande , utan attl krigs lagen behöfver ingå på privat-lifvets om-1 råde, och i oträngda mål störa dess lugn och trefnad. Vid frågan om kapten Arrhenii uraktlåtenhet att anmäla sig hos Friherre von Platen, under ett rekryteringsmöte i Skara, på en tid då kaptenen var permitterad, och hvilket utgjort en af anledningarne till den öfverklagade extrajudiciela bestraffaingen, så säger sig Friherrn hafva anbefallt tjenstgörande majorn att tillkalla kaptenen, och erinra honom, att då Friherrn i tjensteärender inträffade, der kaptenen uppehöll sig, borde denne sig hos Friherrn anmäla. Friherrn säger sig från tjenstgörande majorn hafva emottagit rapport, det befallningen blifvit fullgjord, och Friherrn slutar med den förklaring, att sådane anmälningar, hvilka hade till mål ett sammanträffande i och för ömsesidiga tjensteförhållanden, bhfvit verkställde af samtlige officerare vid Westgötha regemente, från och medl öfverstelöjtoanten till och med underlöjtnanten, med undantag i sednare tider ensamt af kapten Arrhenius. Sin rätt att gifva en sådan befall ning erundar Friherrn nå en generalorder, som.