Aftonbladet – 3 januari 1838, sida 2

(Insändt.) Skall en officers-korps hädanefter vara hell och hållet underkastad regements-chefens vilja och godtycke? GeneralAdjutanten Friherre von Platens förklaring öfver KrigsfiskalsEmbetets slutpåstående i saken, angåonde Kapten Arrhenii behandling, innehåller en sådan följd af misstag, falska slutledningar och vådliga tydningar, af embetsmyndighet, reglementariska föreskrifter, krigs-artiklar och författningar, att en noggrannare analys deraf i samma mån är nödvändig, som det är af vigt att opinionen icke blifver missledd uti princip-frågor, hvilka, som de ifrågavarande, hafva sin utsträckning till hela armden, och i sitt afgörande skola bestämma, huruvida subordinerandes lif, frihet och tjenst ensamt är beroende af förmans vilja och maktspråk. — De åtgärder, som inom militär-förvaltningens underafdelningar föregå, blifva högst sällan mål för effentig pröfning, och då de i annan väg svårligen kunna kontrolleras, så finner man ofta, lika många skiljaktiga principer och tydningar, som antalet af korps-chefer, och hvarje röst, som höjer sig till anmärkning, afspisas med det besked: att en subordinerandes röst är en ropandes röst i öknen. Under sådana förhållanden förklaras lätt, huru en Chefs mångåriga tjenstebana understundom kan hafva varit klanderfri, så vidt dermed förstås fri för klander, utan att derföre hafva varit någonting mindre än felfri. Om regementernas orderoch straff. jurnaler undergingo granskning, skulle man härpå finna talande bevis. Frih. von Platen börjar sin förklaring med den i alla afseenden vigtigaste frågan om vitsordet och dess betydelse, och Friherrn tror, att det i och för sig sjelf, oberoerde af några dervid fästade vilkor, är fullt vittnesgildt i alla de mål, som kunna föras under rubriken tjenst,