Aftonbladet – 14 december 1837, sida 1

hennes barnsliga Majestät derna lilla pappers tIlapp, hvars nonsens hon skall uppläsa inför Eu: r,ropa! Hela detta spektakel, som har intet slag: storhet eller moralitet, hvartill tjenar det, on icke att hos folket under hålla ee origtigaste begrepp och inom statslifvet verkligt gäckeri Må man med dessa triviala fraser jemiöra FörenIta Staternas presidents bådskap! . . . Men jag )har nämnt throntalet, jag har nämnt en samtids republik: hvad betyder allt detta bredvid innehålle laf den forklariug, drottningen i går afgaf, uppreIpande erd för ord, hvad Lordkansleren foöreI stafvade henne. Londonska tidningarna hafva förbigått denna del af ceremonien; den förtjenar g jlikväl att anföras med sina detaljer; drottningen a satt på sin thron, och aflade med hög och tydig röst, med handen på bjertat och ögonen lyf itade mot himmelen, följande trosbekännelse: il Jag Alexavdrina Victoria, drottning af Stora Britannien etc., betygar och förklarar uppriktigt loch högtidligt i Guds åsyn, det jag tror, att i 1 den heliga Nattvardens sakrament föregår ingen I Itransubstantiatiom af brödet och vinet till ChriIsti lekamen och blod, och attingen sådan transIsubstantiation sker, hvarken under eller efter ; invigningem af detta bröd och detta vin, genom hvilken hon ån må forrättas. Jag tror, att Jungfru Marias åkallan eller tillbedjan, eller hvilket annat helgons som helst, likasom messoffren, såsom de ske inom romerska kyrkan, äro vidskepliga och afgudiska; äfvensom jag in-. för Gud betygar och förklarar, att jag gör näryarande förklaring och hvarje del af densamma 1 ordens vanliga och fulla betydelse, sådana de förstås af Englands protestanter, utan hvarken jundflykt eller tvetydighet, utan något slags mental restriktiom, utan något slags dispens, som på förhand beviljats mig för detta ändamål, det vare sig al pälfven eller någon annan myndighet, och utan att tänka på att jag är eller kan bli frikallad inför Gud eller menniskor från närvarande förklaring, ehuru påfven eller någon avnan persen eller någon annan makt, hvem helst hon må vara, upphäfver nämnde forklaring, såsom af noll ech intet värde. , Så långt hafre vi då hunmt år 1837. Under det Englamd skickar sina skepp kring alla haf, öfversvämmar hela verlden med frukten af sitt arbete, och sjelf först upphemtar de underbara resultaten af sin industri, under det dess monumenter uppföras, dess vetenskapliga forskningar utvecklas och alla civilisationens verktyg förnya så till sägandes tingens utseende, bi-! behåller monarkien beständigt sin ursprungliga etiketts dåraktiga former, och kyrkan, orubblig i; i sina anspråk, dömer ännu i dag konungamak-; ten, att offentligt bekänna, det hon ej tror 4 brödets och vinets transubstantiation, eller på jungfru Maria och påfven. Och hvad skall då Dom Carlos säga härom, han som just nu gjort den heliga junzfrun till generalissima öfver sin. arm? Här förnekar man jungfrurna och der låter man dem anföra trupperna! Lägg härtill, att detta brännmärkande af påfveläran och ka-) tholicismen såsom afguderi uttalas i närvaro af rikets förste hertig, Englands lord-marskalk, hertigen af Norfolk, som är katholik och tale) OConnells näsa, som biktar sig hvarje lördag; och går till skrift ordentligt hvarje söndag. I: sanning, från hvad sida man än betraktar denna monarki, till dess kön eller ålder, dess plägseder, dess drägt, de tal man förestafvar henne, de eder hon alägg er, de förklaringar hon gör, de ministrar hon väljer, de släp hon drager efter sig, så är hon en omening, som skulle vara ganska Icjlig, om mana icke tänkte på de penningar hon förtär, på den föraktliga fete-) ( chism hon underhåller, den aristokrati hon före-lv c l vigar och den korruption hon narer. Den engelska tidningspressen, åtminstone den, som kallar sig liberal, känner, somm jag förmo: : dar, någon blygsel för dessa hofvets, orimlig: beter, ty hon aktar sig för att gå in på dju-I pet med denna etikettens stränga restauration. N Således har ingen heller berättat, att vid den k ryktbara måltiden i Guildhall nalkades en adelig lakej, bugande sig ända mot golfvet, tilll det kongl. bordet och frågade: ,Hvad behagar Ers Majestät taga? — Jag vill taga litet sköld; paddsoppa!, — Genast ropade denne adelsa man: Hennes Mojestät har sagt, att hon täckes) taga litet sköldpedesoppa! hvarefter fem röster med ett förfarligt dån återskallade: Hennes) Majestät täckes taga hiet sköldpaddsoppa!, — På en ny fråga i samma ordalag blef svaret: nJag skall taga Litet fårkött, fint sönderbackadt mad oo Jaa. MN LL. Ao TT or 4