Aftonbladet – 11 december 1837, sida 2

varit litet bättre arrangerad. Finalen syntes oss ikväl mera bullrande, än originel i tankan, musiken i allmänhet, af en kraftfull och liflig, om än icke storartad karakter. Herr Sällström, sem utförde Roberts parti, saknade på ett par ställen den energi det erfordrar. Han var ganska behagkg vid sitt inträde; men de kraftansträngnmingar, som der förekomma, och hvari ham var ganska lyeklig, syntes medlaga honom något, så att han mattades mot slutet... Mamsell Widerberg, hvilken här utförde Isabellas rol, och hvars stämma, som vi tyckte, på några ställen lär ba varit nedsatt, passade i öfrigt ganska väl, åtminstone för den sel af relen, der den älskande och bekymmers fulla — Prinsessan sänker sig till bönen och knäfall, för att återföra denne man, som hon ser nära förderfvets afgrund. Den stormande, ech länge uthållande enthusiasm hvarmed hon helsades såväl vid ridåens upp sång, som efieråt, då hon nästan enhälligt ramropades, utgjorde ett symbart bevis, att pubikems deltagande och dess opinion i tvistefråsan emellan henne och teaterdirektionen ännu cke förändrats, utan snarare vunnit ny styrka,