Aftonbladet – 9 december 1837, sida 2

poets högsta fördel vore, alt det Iornidrande, förnuftsvidriga näringstvånget lossades. Det är åledes väl icke sannolikt, att många af dem, som förut hata och frukta hvarje förändring enligt lag, i de gamla och redan genom vanan ch behofvet till stor del ur bruk fallna regle menteringar, som göra en sann och förnuftig gemensam och på vissa grundsatser byggd ordning omöjlig, skola låta af något skäl förmå sig, att ombyta tänkesätt. Men för den öfriga delen af allmänheten kan det icke vara utan inresse, att återupplifva minnet af åtskilliga fakta, som bevisa, att skråen och prohibitionerna verkligen redan en gång äro upphäfna genom uttryckligt kontrakt och en lag, som sedermera aldrig blifvit formligen återkallad. Genom Kongl. Kungörelsen af d. 6 April 1810, som stadfästade och såsom lag promulgerade de så kallade koncessionerna, blef vidkandet af all borgerlig näring, emot åtagande af deremot svarande borgerlig tunga, en rättighet för alla medborgare-klasser. Nu gick det med denna vackra princip, såsom det hos oss plägar gå med alla dylika: man var så förtjust öfver den allmänna satsen, och hurrade så i förtjusningen, att man glömde tanka på de garantier ech tryggande reglementariska stadganden, som erfordrades. Om det hade blifvit stadgadt, huru hvar och en skulle anmäla sig och få bekräftelse för sin del på denna i allmänhet medgifna rättighet, så hade alla de intriger och anspråk varit förebyggda, dem man ägde vänta sig af skråandan, så fort den hunnit hemta sig fråm sin första förskräckelse. — Storkholms Handelskollegium — och förmodligen äfven de öfriga städernas magistrater — vidtog den verkställighetsåtgärd, som tycktes vara den naturligaste, nemligen att uttlärda taxeringsbevis, såsom tillräcklig auktorisation till drifvarde af dem näring, hvartill någon anmälde sig; men då detta gått ett par år, hade de gamla skråen åter blifvit nog varma i kläI derna, för att våga offentligen uppträda och förklara dessa MHandelskollegii åtgärder för e genmäktiga tilltag (Koll. hade tillåtit sig, hette det). Om lagstiftningen, som beslöt koncessio-nerna, och konungamakten, som påbjöd dem till efteslefnad, hade uttryckligen föreskrifvit proceduren vid kungörelsens tillämpning, då hade imedlertid intet kryphål för den återvaknade menopoliiandan funnits, ingen möjlighet att förtyda och genom förtydningen tillintetgora jen stiftad lag. Det bedröfliga upptåg, som redan 41812 visade sig, hade då icke kunnat aga rum. Kongl. kuegörelsens anförda ord tyddes så, som skulle genom kancessionerna det hafva blifvit hvar ech en obetaget att ingå i borgerliga näringar. Att denna förklaring, så vidt dermed menades att ingå i lära, var elt oblygt gäckeri med lagar och sundt förnuft, är uppenbart; ty en sådan rättighet hade äfven förut ald ig varit någom betagen, och koncessionerna skulle således å borgareståndets sida icke hafva utgjert Jannat än ett gyckel med de andra stånden, som årligt afträdde verkligen existerande privilegier. I Denna sats blef af Stockolms Handelsoch Handtverkerisecieteter framställd hos Stadens I Femtio Äldste, med en helt enkel anhållan om l rättelse af de irriga begreppen, och att, om den ej på annen väg kunde fås, de Aldste måtte hos Kongl. Maj:t utverka befallning till Magistrat och Kollegier att ställa sig till efterrättelse de till ordnings vinnande uti handel och handtverkerier redan utkomna, aldrig Societeterna veterligen upphäfna och således gällande författningar., Detta påstående, som måste förvåna hvar tänkande menniska, då koncessionerna blott voro två år gamla och således än-I nu i friskt minne, hade aldrig kunnat frarfställas, i fall Ständerne 1810 icke inskränkt sig blott till att förfäkta principerna, utan att framlägga något förslag till verkställighet. Hade då, -medan ännu icke sjelfva skråen vågade tyda koncessiomerna på annat sätt än det enda förnuftiga, ett reglemente i enlighet med deras blifvit uppgjordt och sanktioneradt, så hade vägen varit tillbomad för näringstvånget, då det åter ville uppresa hufvudet. O, huru många sanna och nyttiga principer hafva icke på det sättet gått förlorade, att man erkänt dem, men lemnat deras utveckling och tillämpning till framtiden, som ofta är synonym med rsaktion ! De 530 Äldste gingo in i Societeternas åsigter Ah anagn Zänna längre De heovnte redan tala oe mma krk ON ve-de AA 2 Mm AA A KK er nn