Aftonbladet – 9 december 1837, sida 2

(ån KoOmmna atv prelae ce vJÖR OPP 0 IL REVY AF TIDNINGARNA. I Till försvar för det stora betlaget hos skräd1 darne i hufvudstaden hafva tvänse artiklar in-. k flutit i Dagbladet, som omisskänneligen förs skrifva sig från vederbörandes hand. I Ehuru vi sällan eller aldrig genera det goda i Dagbladet i dess bestämmelse att torgföra de plumpa dikter och otidigheter, med hvilka de goda tidningarne och decas förmyndare äre förbundne att uppvakta, och ehuru vi tycka, att c det vore riktigt synd att störa något af de goda I bladen under deras nu pågående bråda prenumerantliske, anse vi oss deck böra fästa ve: derbörande apologisters uppmärksamhet på det opassande i det sätt, på hvilket de söka att 1 Dagbladet hemula besittningsrättem till de i beslag tagne effekterne. Nämnde apologister föregifva nemligen, att de; funnit sig nödgade att försvara beslaget i Dag-! bladet, emedan det blifvit framstäldt under en falsk synpunkt af Aftonbladet. — Detta föregifvande är en osanning, som kan vara en passlig bot på Dagbladets prenurmerationsnet, men som j; illa anstår dem vederbörande apologisten. Afton-! bladet har blott berättat hvad som skett, fästat uppmäsksamhettn på bristen i de författmingar, ! som föranledt handelsen, och beklagat dem, som derför blifyit offer. Öfver möjligheten att forsvara beslaget eller icke, är ingenting ännu yttradt i Aftonbladet; der är blott tills vidare uppgifvet hvarpå beslagarn anses hafva grundat sina anspråk, och denna uppgift bekräftas äfven af artikeln i Dagbladet. Utan att på minsta sält vidröra beslagarnes motiver, och utan att på minsta sätt betvifla hvad hela verlden tror, eller att dessa motiver alldeles icke varit något annat äm nitet för det vallmänna bästa,, har Aftonbladet blott tillåtit sig beklaga, att efter så många pref på de olyckor och den förbistring Sveriges näringsförfattningar uppväcka, efter så många af Ständerna Igifna uppmaningar till deras förbättrande, efter så många prunkande officiella och vicke-offieiellav tal om allmänna belåtenheten, om lagstiftningens oeh lagskipniagens vishet och stora moderation m. m., att efter allt detta, och medan Iså många njuta förmånen af ostörda mrjutmingar lutan arbete, medborgare af den närande klassen I måste se sin husfrid störd, sitt arbete afbrutet Toch frukten af detta arbete helt och hållet eller I till största delen bortsläpad, för en polisförbry Itelse, hvilken, om den verkligen existerar, dels kunnat tillkomma af okunnighet om förfaltningarne, dels med hänseeade till vår kriminallagstiftnings anda, allt för hårdt straffas med medborgares fullkomliga undergång. Det kan väl anstå Dagbladet att orda om nödvändigheten af k onfiskationer och tvångsåtgärder mot de arbetande klasserne; men när slaget träffat och bytet är i godt förvar, bör man vara nöjd, och ieke fordra, att den agade handtverkaren skall kyssa riset. Skall då icke näringsidkaren af de nyligen passerade skandalösa händelserna ändtligen få ögonen öppna öfver sitt verkliga intresse? Ha den från barndomen inylantade vördnaden för skrå så helt och hållet bemägtigat sig sin-Ånena, att äfven de mest i ögoncn fallande tlldragelser af inbördes strid och förföljelser mellan borgare i samma samhälle gå förbi uatan lärdom eller varning? Man har lärt sig att korsa sig för tanken på näringsfrihet, såsom katolikerne korsa sig för en kättare. Man kar icke — eller rättare vågar icke — tänka sit samhället annorlunda än såsom en håillstuga.