Aftonbladet – 9 december 1837, sida 2

itvägar att afböja de missbruk, som blifvit illbjudne. Det märkligaste är deck, att de 50 Äldste likväl ansågo sig böra tillika ofverlemna saken åt Konungens pröfnirg. Man måste tillstå, att detta var en egen procedur. KommersKollegium, som ultlät sig i frågan, ville icke gå in på Societeternas och 50 Aldstes tankar, utan vederlade på det bestämdaste sätt, hvad ofvan är anmärkt, att rättigheten till näringars drifvamde efter läroår och pröfning aldrig varit någon viss klass förbehållen, ech shar således ej heller kunnat blifva ett föremål veller vilkor för Ridderskapet och Adeln att väska, för BorgareStåndet att medgifva eller för MKongl. Maj:t att fastställa. Kollegium tog alldeles för gifvet, att alla dermed (med korcessionerna) icke förenliga äldre författningar höra betraktas såsom fullkomligen upphäfne, likasom de gamla rättigheter, med hvilkas uppoffring de andra Stånden köpte Borgareståndets koncession (uteslutande rätt att besitta Säterier och Bergsmanshemman, samt undantagen i Roteringsoch Inqvarterings-skyldighet m. m.). Alla författningar om burskap, skrån, reglementen, societeter m. m., ansåg Kollegium således fullkomligt upphäfna, och stödde denna sin öfvertygelse ytterligare på 60 f Regeringsformen, som förbjuder monopolier, och det uttryckhgen för korporationer, under hvilken benämning utan all tvekan skrå-embeten inbegripas. Kollegium utvecklade skråväsendets historia i Sverge och visade (till mycken bedröfvelse för dem, som tala om urgamla privilegier och rättigbeter), att i början af 1700-talet fanns icke mycken ,skråförmåga,, utam att shvar och en utan åtskilnad, fick sätta sig ned och blifva borgare, under namn af frimästare, utan förbindelse till skrå eller embetem, det vare sig uti mästerstyckens förfärdigande eller annat,, och med åtnjutande at allaen skråmästares friheter. Först 1731 hade skråen redan fått det inflytande, att frimästerskapet upphäfdes. Förmodligen hade korporatiomernas representationsratt frambragt detta resultat; det ena enskilda intresset skonar och gynnar det andra, för att blifva gynnadt tillbaka, och makten har alltid funnit sin utrakning vid att smeka och kurtisera korporationer, när dem behöft deras bistånd, för att få fram åtgärder emot folket och friheten. Kollegium visade, huru skråen sedermera gått oafbrutet framåt och tillkräktat sig den ena fördelem e ter den andra. Märkvärdigt väl skrifven och grundad är Kollegii målning af skråväsendets skadlighet, ej blott för nationen, utan för skråledamöterne sjelfva. — Detta utlåtande berde tryckas med stora bokstäfver, och upplhängas i hvarje skrålåda — kanske äfven i KomI mers-Kollegit eget sessionsrum, der dess skarpa I sanningar snart glömdes. Ingen af de så illa Å utskrikna pubhcister, hvilka predikat mot skråtvånget, har någonsin yttrat sig så radikalt och ohöljdt, som Kollegium i bemälte utlåtande. Märkligt är, huru smart korporatienerna denIna gången hemtade skråförmåga; i början af 1700-talet sträfvade de länge, innan det lycka, des att lägga näringarna i band. Icke mer än Itvå år förflöto, innan de åter reste sig ur en , tillmtetgorelse de jure. Och i stället att blett låtertaga delar af sina fordna privilegier, hafva de låtereröfrat dem fullständigt, och sträfva syn, . barligenm till deras utvidgande. — Det af Kem, I mers-kollegium i nämnde utlåtande på ett så Oo . sor e segrande sätt vederlagda talet omm ståndsprivitlegier,, då fråga är om de rent ekonomiska a I skråforfattningarna, har vaknat med ökad styrka. . IJagningar hafva icke varit exempellösa; och hp I konfiskationer tyckas just hafva blifvit dagens s n n thema, i en förvåmande grad. Vi kunna icke döja den tanka, att dessa konfiskatiener i så måtto måste hafva ett godt inflytande, som ingenting snarare bidrager att få orimliga författningar afskaffade, än att satta dem i sträng utofning. Ännu märkligare är, uru koneessionerne eller Kungörelsen af den 6 April 1810 upphäfdes. Någon allmän författning derom lärer aldrig utkommit, utam det har i tysthet fått bero vid Stockholms magistrats medgörlighet, hvilIken således blifvit lag för Sverige. Den högsta —lauktoritet, som oss veterligen yttrat sig i denna lagtolkmngsfråga, har, såsom vi sett, yttrat sig met skråförfattningarnes giltighet; och likväl dömer denna samma auktontet, äfven som alla h2da höore och Iläcre. enligt dem! Ho