Aftonbladet – 7 december 1837, sida 2

ar för flit och verksamhet i alla slags närings-! remar utdelas af detsamma årligem , och det är tt anse såsom en medelorganism för styreiseården i detta fall. Samlas ieke äfven pröfingskomitger hvarje år under landshöfdingens get ordförande, för att granska och jemuka axeripgskomitgernas arbeten i hela länet och ippgdra tablåer öfver landets ställning och derfter bestämma skattebeloppen? Hvilken rik och efrande öfversigt bör icke lämsstyrelsen då kuna erhålla öfrer folkets industri, näringar och illgångar! Men nw kommer en fråga, som besvaras på itt eget lilla vis iinlagan och anses för ett kar linalarzument för länets delning: det är hand; a -— VA AA AA VA AM -— Vv: rafrandet af så kallade ordningsmål. Pet sises nemligem att gästgifvare, postbönder oeh kjutsskyldiga kumna vid förefallande oordmingar nkallas till laadskansliet och pliktfillas och betraffas efter orständigheterma; och att detta kan hända med gränsorternas innevånare, som derföre möjl:gen för en bagateli få resa, stundom i den brådaste tiden, till Calmar och förlora ibland; en hel vecka, till em oersättlig skada för sig: jlfva, oaktadt förseelsen icke här står i något sfpassadt förhållande till straffet. 4 1 ! : Detta är sanut och fsrtjenar att behjertas. Men hade supplikanterna velat ge mera hållning : och relief åt sim tafla, så kunde de anfort, att inställelse äger rum hos landshöfdingeemhketet älven för andra förbrytelser, an de nyssnämude, I t. ex. för fylleribrott, och att kenungens befxllningshafvande äfven kan afhöra vittnen i maålet. Antig derföre, att flere personer varit ötI verlastade vid någon allmän sammankomst, och att saken blir angifvem. Ganska många kunna: möjligen bli invecklade i äfventyret, dels såsom brottslige, dels såsom närvarande vid sjelfva villfället. Landshöfdingeembetet anser hindelsen af vigt och betydenhet, och allt uppskof skulle skada dem goda ordnirgen och väcka missni je i orten; det befaller derföre ex skyndsam inmställelse. De felande tredskas och blifva derföre på egen bekostnad afhemtade med tjenl:ga medel. Vi se dem alltså alla samtlige på ett vandringståg till residenset, och är det i höanden elier skördetidan, så kunna supplikanterne lätt föreställa sig skadan, då de anfört detta såsem ett hufvudargument i sin supplik. Och hela denna tuktan måhända för htet slagsmål, oljud och några oqvädiosord! Blir icke LandshöfdingeEmbetet på det ssttet en destruerande och förlamande makt, i stället för en konserverande ech ordnarde krafi? Och likväl är Landgshoöfdingens polismakt nödvändig, och saken måste derföre nogare undersökas. Förhållandet är detsamma i alla delar af riket, och i de nerra l5nen, der afstånden äro vida större, lider dea. enskilde ett ännu hårdare straff. Greänsboen vid Norska fjellen i Jemtland och Vermland etc. har samma rätt att försvara sem en inbyggare i morra Tjust, ech vi se ej, att den sednare bör företrädesvis hjelpes framför den förstnämnde. Således måste här ske någon modifikation i författningarna, om billighetea skall iskttagas, och svårligen kunna alla olägenheter afhjelpas utan et slags underrätt på landet i polisårenden, liksom i städerna. Denna behöfde ej hafva någom domsiätt,! utan kunde, såsom i vissa fall andra underrätter, endast ransaka och öfver(lemna domsluten åt ofverrätten, Saken kunde I med största lätthet tillvagabringas, om, tilldess annorlunda kuade ordnas, kronfegdarne konstiI tuerades till eit slags poliskommissarier, som äg de att anställa undersökning och afhöra vittaen och sedan afgifva skriftliga berättelser till Lands I höfdinge-Embetet. Rätten kunde bestå af fog Iden och tvenne besutne och upplyste män, som turvis valdes af församlingen, och vid foreallanide händelser ägde han att kalla någon af de närmast kringboende, om den ej vore fulltalig, liksom vid lagmanseller häradsrätt är brukligt. Några ordentliga sessiener behöfde ej på föri hand bestämmas, utan beredde det på ivträffanlde behof ech omständigheter. Vi veta at krenofegdea, kar närmaste uppsigten ötver allt, som ligger inem hans distrikt; han låter visite. ra gästgilvaregårdarna, undersöka dagböckerma j ete.; om derföre någen oordning förefaller, Jså kunde den felaktige iakallas till fögderikontoret, der uppspttes i laga form en berättelse iom förleppet, och denna godkändes af den saklägande ech undertecknades at rättens ledamöter, Thvarefier handlingarne afskickades till Länsstylrelsen, som hade att pröfva och bedöma omI ständigheterna och pliktfilla o s. v. efter fö-Irekommande skäl, och sedan gexom krenobe liteningen uttosa häter eller vidtaga andra åträr