Aftonbladet – 7 december 1837, sida 2

Vv aAa Uv la95955 2005 VA TD tt onde uppsats hafva vi redan visat, att Calmar in är ovanligt lyckligt lottadt i afseende på mångalden af sina kommunikationer; en skyndsam ostgång isynnerhet står alltid till tjenst, och tt allmogen skulle sakna utvägar att få komnissionärer, förefaller besynnerligt, då man vet, tt öfverallt nästan finnas de, som kunna gå len häruti tillhanda och hjelpa den med exeditioner af dess besvär till vederbörlig ort, ler de hafva eller kunna anskaffa ombud, hvilcas arfvode, om man afräknar postportom, ej lir större, antingen supplikanten bor vid norra anegränsen eller straxt utanför staden. Det innes nemligen i Calmar län, såsom annorstädes i riket, en ståndspersens-klass, som står på stänsen emellan de egentligen högre och lägre samhället. Den har mera bildning än man vamligen tillerkänner densamma, och många, som höra dit, hafva till och med gjort sina skoloch gymnasii-studier och egnat sig sedan åt landtmannalifvet eller lägre befattningar i staten. Med ett godt och redigt förstånd förenar i allmänhet denna medborgare-klass hvarjehanda praktiska kunskaper och följer med intresse det mm MM mm -— Mm MH MM NA MM allmänna lifvets förhandlingar; ganska talrik är! den äfven och inzefattar under olika benämnin-; gar mångahanda slags folk, som i afseende på bildning och förhållanden kunna dit hänföras, t. ex. mindre possessionater, flera sorter af den: lägre skrifvarstaten, skolmästare, länsmän, iunspektorer, organister, småhandlande på landet och i alla köpingarna i Calmar län utmed ku-! sten, dit allmegen färdas såsom till dagliga: marknader och köpslagar och rådplägar, om den har några angelägenheter, som den sjelf ej kan utreda. Många af dessa lefva ordentligen ; på advokats-yrket och hjelpa allmogen, när det behöfves; nästan i hvarje församling finnas så-. dana, och man behöfver åtminstone ej färdas långt, för att träffa någon dylik. Men dessutom äro af allmogen ganska många, som kunna skrifva och fuska litet i sakförvaltare-handteringen. Utom djupare insigter, än som vanligen belöpa sig på en välbeställd nämndeman, förstå de sig på att uppsätta memorialer till landshöfdinge-embetet och känna det vanligaste af exekutions-visendet. De hafva allmänhetens förtroende såsom dess auktiensmän, rådgifvare och hjelpare, och döma med klokhet ofta i de fall, som förekomma i deras krets. Vill man äfven tillerkänna Calmar läns högre stårdspersonsklass något litet medborgerlig anda och deltagande for behöfvande Jikar; så måste man ej kunna neka, att det finnes tillräckligt minga i hvarje ort, för att bestyra em en in!aga till residens:taden för en stackars bonde, som befinner sig i en nödställd belägenhet, och sjelfva supplikanterna i det underdåniga delningsförslaget skola utan tvifvel gifva sådana bevis på sina ädla tänkesätt. Månne i andra län det går annorlunda till, äfven om afståndet icke är mer än 3 å 10 mil fråe residenset? Reser hver och en in, sem behöfver ett seqvestereler utmätnings-utslag, och går icke saken lika bra på sätt vi ofvanföre nämnt? För att likväl vederlagga fakta med fakta, så föreställom oss, att en cbemedlad ståndsperson eller bonde, vid södra länsgränsen mot Biekinge, får en prosess, och att saken fortgår till Hofrätten. Då skulle han också, enligt hypotesen, nedlägga sm rättegång heldre, än att med omkostnad skaffa sig ombud eller vandra 350 mil fram och åter, emedan det är vid pass 25 mil derifrån till Jonköping. Och i allmänhet om någon Svensk I medborgare på 50 till 109 mils afstånd från I hufvudstaden behöfver utföra sin talan i IHofI rätten, Högsta domstolen eller något af KolleI gierna, eller med en supplik nalkas thronen, jär då Svenska Folkets styrelse så illa organiserad, att han måste afstå från hoppet, att dela välgerningarna af samhällsinrättningen, derföre, att omständigheterna fästat hans öde vid en afVlägsen tosterbygd? Norilands fjelltrakter och I Skånes rika slätter, ära de så vanlottade i afI seende på vården af sina allmänna angeligentheter, at de hafva skäl att klaga öfver svårigheterna att bevaka medborgarens högre intressea? Sådana argumenter berewv derföre sldrig auvindas, för att bereda framgång åt all så vigtigt förslag som detta; emedan de för de ) första äro ytliga, och för det sandra vankgea sti lika väl till hands för motpartiet i ett ciler fe. Ira enskilda fall. De sentimenisa stroferna om thvarj2 medborgares konstitutionella rätt att skydIdas till person och egendom etc. äre allså öf. verflödiga, bättre hade varit att fästa sig hel Tankaelt vid det sanna förhållandet, att Calma LE KE EJ FET a tr SA 5 I Fn Fa i i