Aftonbladet – 7 december 1837, sida 2

fseende på rörelsen och allmänna krediten. Om å är, så är det ett fel hos styrelsepersonalen, nen ej i styrelse-inrättningarna. Är Landshötingen utan kraft och under-styrelsen domnar, å kan dem bäst organiserade länsstyre!se i verljen urarta, och intet kan hjelpa det enda utom tt ombyte af personer. Det tyckes väl annars em Calmare läns-styrelse skulle kunna uppfyla i detta afseende sina åligganden, då kollegirea och högsta domstolen medhinna sina, fastin de omfatta hela riket. Dessutom vo:e här slott fråga om en skrifvare mer eller mindre ch med sådana inkomster som i Calmare Län bör lands-sekreteraren kunna aflöna erforderlig etjening. Slutligen kommer frågan om fångtransporten som skall vara så utomordenthgt kostsam i Calmare län, ech norra Tjust härad anmföres såsom itgångsech återgångs punkten för resonnemanget. Det kan anses såsom ett litet försok att populärt framställa omständigheterna vid fångars förvaring och forslande i riket, och saken har sina betäukhgheter. Den har läage förorsakat regeringen bekyminer och ledt till otaliga omkostnader, och man kan betrakta hvad hit hörer, såsom ett gemensamt ondt för hela samhället. Icke är det en nödvändighet just, att Norra Tjust behöfver framställas för allmänheten såsom en märkvärdig länk i brottmålshisterien och dess accessoirer; ty allt detta hörer till alla länen gemensamt. En tjuf behöfrer blott ange, att han stulit i ett annat län, så blir han straxt honorarieledamot af det likasinnade brödra sällskapet, som unde:hålles derstädes på allmän bekostnad; ham föres då dit för ramsakning och kam på det sättet transporteras kring hela riket, samt få göra lustresor af hundradetals mil, utan att detta står i någom förbindelse med länsregleringarna. Här betyda derfere afstånd ofta ingenmtiog; saken måste ha sin gång, och det hela är en kedja af förhållanden, som ingen länsstyrelse kam ordna, utan som bero at hela rikets allmänna och högsta styrelsevård. Märkvärdigt vere det också, om Calmar län skulle delas för fångtransporten från Tjust. Om nu delningen vore skedd, och en brottsling i Tjust bekände på sig en stöld i södra länet, så fick han ändå föras dit och sen tilbaka igen, och således kunde det hända, att nerra Tjust fick spela en ännu märkvärdigare röle efter delningen, än förut. Månne dessutom fångtransporten i Dalarna, Wermland, Gefleborgs län c. är beqvämare och lindrigare än i Småland? Det är leds-mt att hora folk tala om petitesser, när det galler vigtiga fosterlands intressen och se dem färdiga att för sina egna örskningars uppfyllande sila mygger och svälja kameler. En af våra mest praktiskt b.ldade och ädelt frisinnade män, Ofverste Forsell, har i frågan om löneregleringen gauska intressanta åsigter, som man får läsa i hans statistik. Han vill ordna och omflytta hvad som orätt blifvit förenadt med något anrat; men I han är så litet vän af onödiga sönderstyckninigar och smärre fördelningar, alt han till och med anser Skåne böra förenas till ett län och i Blekinge kuuna sammanslås med Calmar och Wexiö. Härefter följer ett och annat ark med fraser, som vidröra många ämnen, t. ex. de norra länen i hvarjehanda jemnförelser och förbållanden, Christianstads Hofrätt c. Xc., hvilket allt vi kunna förbigå utan skada. Omsider kommer Iman vill förslaget, att förena norra delen af Calmar län med Linköpings höfdingedöme, Projektet anses orimligt, derföre att Lizköpings länsstyrelse har öfvernog arbete ända, och att södra Tjust, Sefvedes och Tunaläns härader E lika långt till Linkoping som till Calmar. I Hvarföre stracka delningen så långt? Förena blott : norra Tjust och en och annsu socken af det gödra med Östergöthland, och alla svårigheter äro häfda. För det första blir då Linköpings E icke folkrikare än Malmöhus ungefärligen, d ) j och sedan få de smdra längst i norr beligna häraderna 15 å 16 mil på sn höjd till Calmar, och den stora fördelen är vunnen, att regeringen behöfver kommunicera med två län i stället för ett; hvilket besparar för öfverstyrelsen, kellegier e. oändligt mycket tid och besvär. Dertill undvikas alla onödiga kostnaIl der nu och i framtiden för tvänne länssty:elser. På sistone kommer sjelfva delsingsfiärslaget. I Det uppger såsom delningslinea gränsen emellan Linköpings och Catmare suft. De 5 norra hävaderna skulle utgöra Westerviks län och de 4 södra med Öladd Calmar höfdingedöme. Efter några storleksoch folkmängds-beräkaingar, lgsom ingenting betyda, kommer man sill frågan