Aftonbladet – 24 november 1837, sida 2

bristen på sådarva, säges vara skuld till den svåra och ansenliga reparation, sluparna nu ansågos erfordra, så taga vi oss friheten erinra herr stations-befälhafvaren, att medel till sådana kanonslups-skjul, att uppföras på Skeppshol men, redan för flera år tillbaka erhöllos, att virke derför inköptes, hvilket ännu skyldrar i räkenskaperna, och således måste finnas, så vida det icke blifvit användt till andra behof, och att åtminstone tills dato inga nya stjul bhfvit byggda, ehuru sådana för skärgårdsflottans vård visserligen behöfdes, emedan de gamla dels äro otillräckliga, dels helt och hållet bristfälliga, så att sluparna derunder icke skyddas mot takdropp. Men vi förfoga oss nu till Förvaltningens förklaring. Förvaltningen anser stations befälhafvarens förklaring af dess föreskrift alldeles oriktig, och att bon för sin del anser de sex redan sönderhuggna kanenusluparna, såsom verkligt slopade, hvilken benämning Förvaltningen finner lika med tillintetgjorda, och vill ej antaga Hr Amiral Coyets åsigt att, som inga medel funnos till karonslupars nybyggnad, utan endast till deras reparation och förändring, men Förvaltningen icke desto mindre befallt 12 nya slupars resande i spant, så skulle deraf följa, att deras förstöring var af Förvaltningen anbefalld. En sådan slutsats anser Förvaltningen vara en metsatt tankeledning och tycker tvärtom, det herr stations-befälhafvaren bort finna, att, som inga medel till nybyggnad gåfvos, var det endast reparation af de gamla, som åsyftades med föreskriften. Hvarföre Förvaltningen gifvit denna så otydlig, så lätt att missförstå, hvarföre hon talat om nya slupars resande i spamt, då! fråga endast var om gamlas reparation, hvarföre hon befallt till och med tolf nyas resning, när endast elfva funnos att reparera, hvarföre hon talat om förvarande af allt brukbart, hvilket val måste falla af sig sjelf, då fråga var om reparation, och för öfrigt är serskildt 1 reglemertet föreskrifvet, när ett fartyg slopas, öfver hvilken förrättning en egen anteckning bör hållas, allt sådant vidrör hon icke, utan går det visligen med tystnad förbi. Som en liten tröst för den dementi hen nödgas gifva Hr Amiral Coyet, tror hon slutligen, att nådigt afseende vid milets slutliga pröfomg lärer böra fastas å Ir Amiralens anförande om de förstörda sluparnas bnstfälliga skick — ehuru Hr Amiralen icke afgifvit någon rapport derom, utan egenmäktigt förstört, hvad han af Förvaltningen blet ålagd att endast reparera — samt på konstruktionsofficeraren Waklbecks yttrande i saken, ehuru det ej bör kunna undgå Förvaltningen, att Hr Wahlbeck är part i målet, att ban, långt ifrån att kunna deri åberepas som någon auktoritet, tvärtom har behof att skydda sig sjelf, emedan han onekligen är till en viss grad felaktig lika med herr stations chefen, i fall han tillintetgjort fartyg, som han endast bordt reparera. Hr Kommendör-kaptenen Kreugers enskilda yttrande står 1 rak strid mot Fervaltningens. Han finner, likasom Hr Amiral Coyet, att de förstörda sluparna icke äro förstörda, emedan de hafva qvar allt det, som icke voro de sjelfva, nemligen : sina inventarier — hvilka kunna , användas hvar som helst — sina bäddar, på hvilka man kan bygga hvad som helst, och sina namn, hvilka man kan gifva åt hvem som i helst. Vi hafva redan förut visat halten af detta resonnement och behöfva således nu mera icke längre dervid uppehålla oss; vi fråga eni dast: hvilkendera skall man då tro; Hr Amiral ) Crovstedt och Kommendör-kaptenen Servais å lena sidan, eller H:r Amial Coyet och Kommendörkaptenen Kreuger å den andra? Båda stå lika högt i rang vid sin korps, följaktligen lika högt i kunskaper och omdöme, och äro I således ett par like gällande sjömanna-auktorilteter. Må täseren sjelf afgöra! Men vi andra, som icke hunnit så långt på befordringsoch I kunskaps-banan, vi skulle tycka, att när ett I fartygs totala sönderhuggoing betyder att repa rera det, men slopring deremot är att affora dess namn ur rullan, och gifva inventarierna I styckevis åt andra, skulle vi i valet föredraga alt äga ett slopadt fartyg, framför ett sålunda repareradt. I A me tfn -— AA me DD AMA Än I I I För att komplettera. den märkliga historien om detta måls behandling tillkommer Hr Justitiekanslerens förfarande dervid. Sedan Hr I justitiekansleren först funnit, hvad alla menniskor måste finna, att det varit förvaltningens j I pligt, att, i mån af tillgångarna, anbefalla repaI natan aArh föriöndring af ifrågavarande slunar