Aftonbladet – 24 november 1837, sida 2

ningen då bordt gå till väga? Hon hade bordt hos Kongl. Maj:t anmäla förhållandet, och invänta dess befallning om antingen deras försäljning eller förstöring, d. v. s. deras slopning. Ansågos de åter kunna repareras, hade hon derom bordt meddela en tydhg föreskrift till stationschefen. Hvar och en förstår, att om man anbefaller en saks reparation, det vare sig en rock, ett hus eller ett fartyg, nämner man icke, att det dugliga skall förvaras, ty sådant fsller af sig sjelft, utan möjligtvis att det odugliga ersättes med nya och brukbara materialier, samt att hela saken repareras, antingen för att iståndsättas till sitt fordna bruk, eller för att kunna brukas under en annan form. Detta är så tydligt och i ögonen fallande, att ingen misstar sig derom. Hur har deremot Förv. af Sjöärnderna gj rt? Hon befaller elfva stycken kanonslupars nvedhuggning med föreskrift, att förvara allt brukbart. Det är visserligen sant, att ordet nedhugga har en särskild bemärkelse, i den att sänka ett fartygs förtimring, bor Jäggning och ga nering, att förändra t. ex. en tre-! däckare till en tvadackare, ett linieskepp till en! fregatt, o. s. v. Men då sådant icke är möjligt med kanonslupar, hvilka ej som sådane : kunna b!i lägre än de äro, sålunda ej kunna nedbuggas till något annat än på sin höjd timmerfragmenter, samt om hvilka den tekniska . termen nedhugga, i sin vanliga bemärkelse, var elldeles oanvändbar, kunde icke germa annan : slutsats doraf dragas, än det meningen var, att de skulle slopas eller helt och hållet förstöras. I denna mening styrkes man ännu mer af den efte fö jande punkten, som säger: ,derefter skola i spant resas 12 st. nya kanonslupar efter nyaste modelleny o. s. v. Man kan ej reparera elfva slupar, så att deraf blir tolf, och reparerade slupar behöfva ej resas i spant, emedan de redan förut äro resta; Förvaltningens mening har sål.des tydligen varit, att de elfva sluparna skulle sönde: buggas, förstöras, slopas, eller hur man vill kalla det, med ett ord upphora att existera, och att tolf nya sku!le byggas efter en bättre modell. Så måste hvar och en förstå dess föreskrift. Då den kom Stations-befålI hafvaren till handa, borde denne likväl bafva erinrat sig, att det icke var Förvaltningen, som ägde att meddsla en sådan, således bordt deremot göra remonstrationer till nämnde verk, och, om dessa lemnats utan afseende, till Konungen inberätta förhillandet. Hvad har han i det stället gjort? Han siger sig icke hafva missförstått Förvaltningens föreskrift, medger, att på de sex kanonsluparne, som man medhunnit, har ned huggningen varit otal, d. v. s. att de äro slopade, men försvarar detta förhållande genom det påstående, att sådant verit en viust för kronan, emedan deras reparation kanske skulle medfört större kostnad, än deras nybyggande, och säger sig ha varit sinnad, att på samma sätt förfara med alla de öfriga, om icke ett annat; arbete mellankommit, som fördröjt förstöringen, och slutligen det Kongl. förbudet afböjt den-; samma. Sällsamt nog vill äfven Hr Stations-: ichefen undvika ett medge användandet af det. I tekniska namnet slopa, med den förevändning, att inventarierna icke blifvit till förrådet inlem-, nade, att de förnyade, erhålla de nedhugguvas! I namn och inventarier, och resningen af spanten sker på deras i skjulen varande bäddar. Herr; Stationschefen är likval icke okunnig om, att. inventarierna. d. v. s. master, segel, tågverke: och åror, fråntagas sluparna, så snart de hemkomma från en expedition, och att deras an vändande till nya eiler gamla slupar icke det aldra ringaste förändrar sjelfva skråfvens beskaffenhet, lika litet som knappar, sprättade ur en gammal rock och insatta i en ny, dermed göra ec den sednare till gammal, eller han bhr det af I I I l I I I den omständigheten, att jag upphanger honom: på den gamlas spik. På hvad bädd kanonslupen är uppbyggd, inverkar på dess egeuskap! af ny och gammal, lika mycket som spiken på rockens! Man skulle eljest kunna, i fall något! missode träffade de nu i spant resta tolf slupar-; na, om de t. ex. rent af afbrunno, kunna på l daras bäddar uppresa tolf andra, utrusta dem med de förut i förrådet upplagda inventarierna och ändå försäkra, att de försvunna icke voro borta, emedan man till öfverflod döpt de nya med deras namn, ja, atttill och med den härjoing, som öfvergått dem, varit en ren vinst för kro nan! Men Herr Amiralen nämner ,deras i skjulen ) Förvaltningtns utlåtande och de serskilda me-! ningarna, likasom Justiekanslersembetets emhatsmemarial hafta redan in extenso varit!