Aftonbladet – 24 november 1837, sida 2

Article Image
NÅGRA REFLEXIONER I ANLEDNING AF DE 11 SLOPADE ELLER NEDHUGGNA KANONSLUPARNA. Det torde kanske synas en del af våra läsare, alt intresset redan till en del är förbi för detta ämne, hvaröfver vi ej velat ingå i någon slutlig granskmng utan att inhemta nåsra upplysningar, påkallade af skriftvexlingarna hes Kong. Maj:t och Justitiekenslers embetets handläggning af målet. Såsom princapfråga är likväl denna fråga så vigtig, och har ännu så många petiljeanta sidor, att publiciteten skulle vika från sin pligt genom att lemna saken utan vidare uppmärksamhet. Eburu staten genom den åtgärd, man vidtagit med ifrågavarande slupar, förlorat åtminstone sex reparabla krigsfartyg, uppgående till ett betydligt penningevärde, anse vilikval denna förlust kanske för mindre betydande, än att ett förvaltande verk anbefaller åtgärder, som det af gallande instruktioner är uttryckligen förbjudet att på egen hand vidtaga, derigenom att det meddelar sina föreskrifter i så obestämda termer, att de kunna missförstås, eller rättare, icke kunas tydas på mer än ett sätt, och detta sätt är lpgsiridigt; att ledamöterne sjelfve derefter tvista om erdaförståndet af den gifna befallningen, hvara! således måste följa, att de icke vetat hvad ce befallt; att en af dem med påtagliga sofismer söker borträsonnera ett uppenbart och tydligt förhållande; att den underlydande verkställaren förklarar sig sjelf hafva hanclat alldeles rätt, då han efterkommit en befallning, hvilken har väl visste, att den utfärdande embetsmyndigheten var obehörig att utgifva, och då han medger, att ordalydelsen i befallningen icke vanit möjlig eller för staten nyttig att efterkomma; art de tvenne handlande personerne, den befallande och den verkställande, bo i samma hus, och af embetspligt, kamratskap och vänskap dagligen måste råKas; att samma förhållande var med Konungens generaladjutant för flottan, hvilken var den naturlige väktaren öfver bådas haudlingar; att dessa tre herrar således aldrig med ett ord kunde hafva talat sins emellan om en sådan icke obetydlig embetshandlng, som elfva krigsfartygs förstöring och tolf andras nybyggnad, emedan ett sådant samtal nödväudigt skolat leda till en förklaring; att stället, der slopningen skedde, är beläget några hundra steg ifrön deras boning, att de således aldrig lära besökt det, och sålunda visat att saken för dem icke hade något intresse; och det var först geoom en tidnings-artikel, som icke allenast Konungens generaladjutant blef underrättad om det pågående förstörandet af en hop krigsfartyg, innav man förut förfrågat sig hos Kongl Maj:t, sem enssm ägde att deröfver förordna, men äfven att Förvaltningen af sjöärenderna först derigenom fick kunskap derom, ehuru äfven dess cå varande tillförordnade chef bodde på SkeppsEolmen och dagligen gick förbi Varfsporten; mt andtligen, att Hr Justitiekansleren, som fiu sig uppdraget, att i juridisk väg bandlagga detta mål, hvars lagstridighet a ecdera sidan sr oemotsäglig, och hvarom han bordt kunva öfvertygas, om icke af annat, åtminstone;

24 november 1837, sida 2

Thumbnail