Aftonbladet – 18 november 1837, sida 2

ett sådant förslag, hvilket under den sista riksdagen blott behandlades i förbigående, och då ännu var så nytt för de fleste, att det ej kunde hafva utsigt till framgång, nu skulle väcka oro hos alla dem, som önska all verklig lagbunden styrelse och alla konstitutioner, som ej äro blotta beskattningsverktyg i styrelsens hand, så långt bort som pepparn växer, förutsago och förutsade vi, på samma gång, som vi framställde detta ämne såsom ett af hufvudföremålen för allmärna uppmärksamheten. Sådant har också inträffat. Denna oro har till och med varit så stor, att de antikonstitutionella lärornas förnämsta kämpe, Svenska Minerva , 1 början alldeles förlorade koncepterna, och började utbreda sig i en mängd orediga och svärmande deklamationer, hsfvudsakligen utgående på skällsord mot Aftonbladets förläggare, hvarmed hon fortfarit i 8 eller 10 numror innan hon kom: sig före att yttra något i sjelfva saken. Först i sista fredagsmumret hade hon ändtligen kunnat samla sina tankar tillräckligt, för att framkomma med ett slags argumentation öfver det! ifrågavarande ämnet; och då vi således nu ändt! ligen lyckats få fram ett ord härutinnan, som ! förmodligen skall innefatta kärnan af den vishet, man ifrån den sidan kan åstadkomma i bevis-: 6 rr ningsväg, så införa vi här nedan hennes yttrande om saken, för att få litet närmare skärskåda detsamma: Den juridiska ansvarigheten för Regeringens ledamöter skulle väl i någor mon kunna för-: ökas genom reservatiorsrättens borttagande, ehuruväl, såsom erfarenheten vitsordat, det, oaktadt tillvaron af denna rättighet, icke saknats. Riksrätts-actioner ech ämnen för sådana. Men den juridiska ansvarigheten är icke dst väsendtliga i konstitutionella stater; det är den moraliska ansvarigheten, den moraliska vexelverkan emellan statsmakterna, som är hufvudsak och ) princip uti det konstitutionella , ;egeringssättet. Så mycket hade du bordt kunna inhsmta genom det ytligaste betrzktande af den konstitutionella mekanismens gång både i England och Frankrike. Det är ej för den juridiska ansvarigheten, för actioner inför den öfra Kammaren, som ministerer falla i dessa länder, och som så täta embyten i deras styrelsepersonal ägt rum, i fall sådant skulle tyckas dig vara en lycka. Det är moraliska förhållanden, spelet emellan meraJliska krafter, som tillvägabragt och tillvägabringa dessa resultater. Och äfven här i Sverige finnes den moraliska ansvarighet för styrelsens ledamöter, hvilken är hufvudsak; den år till och med, genom 107 f. R. F., här mycket bestämI dare och fullständigare utstakad än någonsin i England eller Frankrike. Denna ansvarighet är redan så fullständig, att den hvarken behöfver eller särdeles kan ökas genom borttagandet af reservationsrätten; ty i trois afalla reservationer, äga Ständerna i kraft af 107 , utvägar att yrka, och möjligen äfven makt att framtvinga en så kallad minister-förändring, i fall de så vilja. Vi äro verkligen färdige att göra Minerva en kompliment, för det hon genom ofvanstående satt oss i tillfälle att allgeles instämma i;en af hennes premisser. Vi hafve nemligen alldeles icke framställt den juridiska ansvarigheten såsom den, man foreträdesvis borde söka åstadkomma för vår styrelsepersonal; det är tvertom just en sådan moralisk vexelverkan, som cen, i hvarom Minerva ordar, som vi pistå, att man borde söka; och att göra denna moraliska vexelverkan till em sanning 1 stället för ett sken, jär just hvad vi åsyfta. Men just derfore nödi Sas vi erinra om en sak, som Miue:va tyckes alides hafva glömt eller förbigått, då hon talar lom ansvarigheten efter 107 reg.formenm. De! : nemligen just svårigheten, att icke säga 0I I I I I I L möjligheten, att tillämpa denna , som är hvad man nu har anledning att öfverklaga. Föreställom oss, att en mängd anmärkningar göras af representanterne vid de författningar regeringen vidtagit, och dessa anmärkningar, enl. riksdagsordningen remitteras till konstitutionsutskettet , utam hvars anmälan 107 icke kan tillämpas, lech som således har den preliminära afgörande lrätten härutinnan. Om nu utskottet vid läsninlgen af statsrådsprorokollerna skalle finna, at! statsråderne reserverat sig emot de flesta af de lanmärkta åtgärderna, hvadiskall då konstitu:ionsutskottet göra? Kam det väl föreslå statsråderI nes endtledigande så länge de, enligt regeringsI formen, äro ifrån allt ansvar, endast de flitigt reI serverat sig? Nej. Det finnes vid sådana till) fällen icke någon annan utväg för utskottet, län att förklara, att någon anledning till annaälar