Aftonbladet – 18 november 1837, sida 2

— ee ee j : fumnes i Sverige; men detta u!gör ett ytterligare bevis, huru hon blifvit drifven i tråvgmål inom sina egna förskansningar. Men Minmerva har äfven i sin Thorsdagsartikel sökt att från em amnan särskild omständighet hemta skäl, sådana de äro, emot en fullständigare ansvarighet. Statsrådet är nemligen här säger hon ven domstol, der Konungen, uti en mängd ekomomiska och kamerala mål, utöfvar en verklig ,domaremakt öfver frågor, som röra mitt och ditt samt både enskildas och korporationers hela nvälfärd; och i denna domstol äro Statsrådenr pbisittare och Statssekreterarce referenter. De ,mål, som Konungen på detta sätt, såsom do,mare, afgör i Staisrådet, utgöra öfver bufvud vett vida större artal, än de purt administrativa voch egentliga regeringsärenderna, och genom ysin invecklade natur, samt nödvändigheten att nyid deras afgöramde icke blett kävna hela den nekonomiska lagstiftningens chaos, utan ock bevara iakttagandet af alla processuella former, upptaga de, för bearbetningen och föredragningen, nvida mer af Statssekreterarnes tid, än de öfriga. Men så länge Konungen utöfvar denna ,domaremakt, äro ock, till kontroll på Statsse—ykreterarnes föredragning, både i afseende på qvestio facti och gqvestio juris, bisittare för ,Konungen oumbärliga, derest ej afgörandet af dessa mål skall bero på referentens god:ycke; voch så länge åter sådana bisittare finnas, och psitta der i likhet med domare, så måste de nockså nödvändigt äga reservationsrätt, för att nicke kunva göres ansvariga för ett domslut, ;hvarom de icke förenat sig. Du ser således, ,min gossen (detta tillhör Miuervas eleganta sätt att uttrycka sig), att det icke hafver sig så lätt med reservationsrättens afskaffande; och kanske mäktar du nu också begripa, att, em Konunngarne i England och Frankrike skulle, såsom inhögste domare, i sina konseljer afgöra många Intusende rättsfrågor årligen, så blef det äfven ,nödvändigt för dem, att äga bisittare i kouselJen, utom ministrarne och till kontroll på dem, lnsarat att dessa bisittare finge reservationsrätt. IyTror du verkligen, att afskaffandet af reservaIntionsrätten skulle vara en reform, så hade du bordt börja. med att föreslå afskaffandet af Konungens högsta domareåligganden, uti en ofantlig mängd ekonemiska och andra tvister, nsamt förflyttningen af dessa måls afsörande från Statsrådet till ett slags ekonomisk Högs:a DomI nstol; eller framlägga en plan till sn sådan organisation af Allm. Beredningen, att den kunde blifva något dylikt. I Vår goda kollega har verkligen en serdeles lotar att lemna oss nya bevis i händerna genom allt hvad han yttrar sig för att vederlägga oss. IT fall någon slutsats skulle kunna dragas från Iden omständighetem, att Regeringen här i laoI det i vissa fall är ven domstol, der Statsraderne äro bisittaren, så vore väl denna slutsats, att der I borde tillgå något när såsom vid andra domstolar, och icke tvertom; men det finnes ingen anInar domstol, der ordföranden ensam kan afgöra alla mål efter sitt eget tycke, äfven emot samthge bisittarnes opinion. Åfven i en Häradsrätt, der Nämndens ledamöter hvar för sig betyda mindre än i någon annan domstol, kan nämnden dock, om den är ense, öfverrösta domaren. Antingen duger således icke jemförelsen eller är den just ett bevis för nödvändigheten af en reform, som skulle sätta bisittarne i nödvändigbet, att, när de äro ense om en sak, icke blott nämna den till protokellet, utan ock söka göra den gällande, derigenom att de blifva ovilkorligen ansvarige för besluten. För öfrigt bör det märkas, att ansvarighetem är väl mindre i fråga för afdömandet af enskilda rättstvister och besvärsmå!, än för de åtgärder, som antingen röra allmänma författningar, hushållningen med statsmedel eller sådana mål, som röra kronans eller menighetens rtät:; ty om äfven ett orättvist domslut bhfvit földt i ett enskildt besvärsmål, så lärer sådant aldrig blifva grunden till en hel regeringspersonals afskedande, i fall den i öfrigt styrt till landets bästa. På sådana fall kunde i alla händelser aldrig annat än 106:te tillämpas, och der kunde således, så länge dem muvarande organisationem fortfar, om sådant fummes noödigt, reservationsrätten gerna få gälla allt hvad den kan. Hvad åter beträffar förslaget, att skilja beIsvärsmålen från de egentliga regeringsärenderIna, så vore en sådam förändring utan tvifvel lganska välbetänkt, ech utgjorde icke ovigtig och I ganska välgörande reform för sig, som mzalunI da skulle blifva så svår att tillvägabringa, som I Minerva tror. i fall Regeringen ville gå in der