Aftonbladet – 7 november 1837, sida 2

Med erfarenheten, men to icke, att man utån fara att väcka missförstånd får for mycket framhålla det förra, eller det ,religiösa devouementet. Att en regent kan vara älskad eller åtminstone tåld, under det regeringssystemet ha (es, är en förmån, som regenten delar med alla chefer, dels emedan man är böjd att antaga högre och oegennyltigare åsigter hos chefen än hos dess underordnade, dels emedan ett medium, verkstallarne, ligger emellan mängden och chefen, så att den förra adrig erfar de förde fliga verkuipgarne af den sednares åsigter, omedel bart af bonom sjelf, utsn blow medeabart af hans underordnade. Till och med en landshöfding, om än aldrig så oduglig, kan en ling tid uppehålla sig i mängdens ynnest, eller åtminstope tilsmod, antngen genom sina goda egenskaper såsom enskild person, eller gercm sin förmåga, att skrodera och representera, och framhålla sin egen person såsom länsstyrelsens upheöjia, oegennyttiga och verksamma drifkraft, för hvilken blott skickliga armar och verktyg feles. Sålunda förstod Gustaf III Inge at fängsla hopens tillgifvenhet, ej blott under den tid man i bonom såg d:n Gud, som skapade all den lycka, hvaraf man trodde sig i besittning, utam äfven då hans system bö jat bära siva frukter, och den store konungens spel bak om kuisserna icke mer var någon hemlighet, eller sedan ,missnöjet mot regeringen blifvit båge allmänt och heögljudt., Konuvgens förmåga att representera tillskyndade honom denna förmån, och lät undersåten i konungens närvaro glömma beslagarn och bränneri-inspektorn. ) jallve för detta konung Gustaf IV högaktades, eller fördregs, änvu under sim yttersta tid, för sitt allvar, sin flärdlöshet och gudfruktighet , ja för sjelfva sin inskränkthet, som skyddade honem mot misstankar om list eller förställning. IN TAR BPR Men huruvida af allt detta följer, att ett religizst devouemert, för regeutens person, som Allehsnda ponerar, alltid varit Svenska:ne medfödt, derom torde vara lämpligast vädja ull historien. Ingen nation har så ofta gifvit luft åt sina missnöjen just emot regenternes personer, zom den Svenska; och om detta ej utesluter det m,religiosa devouementet,, tyckes det iåtminstone ädagslägga, att detta devouement temligen lätt gifvit vika för em motsatt känsla. Hvad har väl då orsaken varit härtill, orm icke just det, att en stor del bland folket, som haft något inflytande, insett och begripit, att det egentligen varit f;ån regentern, som regeringssystemet utgått, och att om andra styrt dem, så hafra resultaterne, när dessa varit ofördelaktiga, likväl härrört från regentens svaghet eller oförmåga att omgilva sig med visare styresmän. ) Det är onekl gen sannt, att bos den sto a massan af allmogen i allmänhet bor en tio, som merändels vill tillskrifva Herrarne allt det onda, som skett; men hvaraf har denna tro upkommit? Jo! af den mågon gåsg sanna anmärkningen, att det varit Herrarne, som styrt kungen, och hållit honom bakom ljuset. tet är likväl klart, som dagen, att 1 samma mån som folket inser, att regenten genom tryckfri het och Ständer har tillfalle inhemta älven andra opin oner och tankar än Herrarne, så måste, när konungen äger allena sty:a rike och Itans beslut således icke kuuna hindras af Herrarnve, det också bero på Konungen sjelf, att icke lyssna till Herrarne, i fall dessa skulle råda honom förcerfligt, och emot folkets å an————— — ) En utmärkt doglig fast föga bekant riksdagsman af bondeståndet, beklagade en gång huru föra han hos Gustaf III kunnat uträtta för timme handeln L 4 es Ah