Aftonbladet – 1 november 1837, sida 2

illat sig, något lönnhugg. Juryn frikände, och, åsom det säges, enhälligt. Jemför man Hofoch Justitie-Kanslerernas itgärd i detta mål med tryckfribetslagens föreskrifter, så kan man 1 sanning icke förklara hur det kunnat falla bemälde embetsmän in att blott ställa sitt anseende genom en aktion, som så tydligen borde misslyckas. Tryckfrihetslagens 4 S. 5 mom. som föreskrifver Justitie-kansleren att på anmälan af Hofkanslern tillförordna aktor i tryckfrihetsmål, tillägger uttryckligen: nEnskildt förolämpande äger målsaganden att sjelf genom ombud åtala Detta tillägg innefattar det tillbörliga svaret på Hof-kanslerns remiss till Justitie kansleren. Samma lags 5 Ä. 11 mom. stadgar: Angripes, uli af trycket utkomna skrifter, enskilde personer, em eller flera, och det ej sker i och för deras embe te, derom må ej annor än rälter målsägan de kära, ej eller må tillförordnad publique akåklaga.v Petta tillräckligt tydliga stadgande står i fullkomlig harmoni med allmänna lagens före skrifter och tolkas än vidare af tryckfrihetsförordningens 4 f. 8 mom., som säger, att Hofkanslern, då han anser en periodisk skrift vutan skäl och bevis förnärmande personhg rätt äger att indraga, icke åtal2 den. Hvar har då Hofaktors reqvirerande i detta mål? Och hvad påstår då denae publique aktor? Att berättelsen om turkiske officerares uppförande i en turkisk provinsstad är en lögnaktig uppgift, en vrängd framställning,; att dessa turkiska officerare voro svenska officerare af topografiska korpsen, och att den turkiska previnsstaden var staden Uddevalla; att svaranden icke kunnat vederlagga de misstankar, som billigen fallit på den åtalade artikeln. På dessa misstankar skulle man nu döma! Och hvad blef effekten af dessa de höga em-lbetenas förenade åtgärder? Jo, att svaranden hel: oppet tillstår, att artikeln var en allusion, och icke vrängd, så framt ej de lindriga ordalag, som blifvit nyttjade för att uttrycka de I oanständiga och otillbörliga facta, hvilka artikeln a åsyftar, skulle tillägga honom en sådan egenI skap,, samt att juryn, bestående af persener : —lorten som utan tvifvel kände dessa fakta efte -I denna förklaring, fann artikel oskyldig. Föra I modligen lära de verklige målsäagarne en anna! e gång betacka sig for dem pubhque aktorus oe budna målsmanskap. mmm kanslersemhetet hemtat anledning för publique tor någonsin sådent i sitt käromål upptaga eller I