Aftonbladet – 3 oktober 1837, sida 1

mm — — an den främmande diplomaten, enligt min anka, icke derigenom låta afskräcka sig att göa sin skyldighet, emedan hans besvär emot styrelsen äro i sjelfva verket klagomål öfver dess politiska riktning. Jilåt mig, M. H., försäka Er, att i det jag handlade efter dessa uppsifna grundsatser och känslor, bar jag med besinning och urskilning gjort det i min dip!omaiska egenskap, och ej i någun annan, då jag säger Er, huru djupt jag beklagar, att Er enskilda förkärlek för österrikiska och bajerska principer förer Er så långt, att Ni ej mera tyckes märka de band, hwvika förena den af Er styrda nation med allierade magter. Ni bar gått ända derhän att med förakt bebaudla ett engelskt pass, bestrida dess gällande kraft och krivgskära verkningskretsen af Erglands beskydd, ehuru tuseude och tusendetals af Kung Ottos undersåter samt andra Greker hafva dylika pass, som Hr Usiglios, att tacka för sina hf, sin feihet och sina egodelar. Sannerhgen M. H. det någonsin föll mig in, att Ni kunde förvånas eller stota Er deröfver, att en markerad förkärlek för österrikisk — eller bajersk politik tillades Er, eller att Ni skulle hysa ringaste önskan att dölja denna förkerlek då edra första åtgärder sågo ut som ett öppete erkännande af detta förhållande, hvilket, enligt min öfvertygelse, alla följande händelser hafva bekräftat; ty ehuru Ni, till min största förvåning, talar om den fullkomligaste opartiskhet mot alla makter, så tillåt dock säga, ehuru med djup ledsnad, att jag icke ser riugasie skymt af denna opartiskhet. Skall den bestå uti det allmänt trodda factum, att Ni i Wien sökt österrikiska regeringens bifall på memorialet öfver de planer, dem Ni ämnade folja i er styrelse i Grekland? Skall den bestå i den omsorg, hvarmed Ni för de allierade makterna dolde det memorial, som Ni hade så brådt att understalla en regering, hvilken alltid med all makt satt sig emot Greklands befrielse? Skall den bestå i användandet af er tid, hvilken så helt och hållet egnades åt Österrike, att Ni ej ens hade tillfälle till en vanlig artighetsvisit hos representanterna af de tre allierade makterna, som till ranggn af Konungarike upphöjde det land, hvilket styres af Er, Er som en gång var på vippen sätt logi Er på ett af deras örlogsskepp? Dessa förhållanden M. H. äro allmänt bekanta; mig tillhörer ej att säga, om de äro noga sanningsenliga eller icke; och jag kan ej lika med Er anse dem hafva haft till ändamål att på Kung Otto och främlingar frambringa det intryck, hvarom Ni talar. Jag vet tvärtom, att de i allmänhet togos såsom ett erkännande af ert beslut att ge företrade åt österrikiska styrelse-grundsatser. Hvad angår er förbindelse med Böjern, behöfver jag blott fästa uppmärksamheten på förkunnandet af er fullmakt 1 Grekland, der er titel af bajersk Statsråd och Minister upptages. Detta var icke beräknadt att ge er utnämning en grekisk och sjelfständig Karakter, så nödvändig för Greklands trefnad och, jag vågar säga, dess lugn. Denna opåkallade affichering af edra forhållanden till Bajern åstadkom, derom kan Ni vara säker, den bedröfhgaste ver kan på ett om sin heder ömtåligt folk, haldst då den åtföljdes af de bajerska oflicerarnes åter antagande i tjenst samt de ihärdiga bemödanderna att ånyo anvärfva bajerska soldater, tvärtemot Englands och Frankrikes väl bekanta önskoimngar. Allt detta, i förening med det vidriga intryck, som (med eller utan skål, det vet jag icke) verkades af det offentliga uppfostringsverkets ställande under styrelse af Professor B:andis (denne såsom fi!olog och kännare af grekiska filosofien så utmärkte, men något pedantiskt förskräckte och för sitt höga kall i Grekland ej särdeles egnade preussiska professor), bragte Grekerna till en fientlig sinnesstämning mot Bajern, hvarpå vi nyss haft så olyckhga bevis. Hvad mig angår, såsom representant ör en makt, hvilken så kraftigt bidragit till Greklands befrielse och upphöjande till ett sjelfständigt rike, både genom lånebiträaen och garantier för dess integritet, och som icke åsyftar något annat med Grekland än att betrygga det under Kon, Ottos dynasti — hvad mig angår, M. H., inser jag min skyldighet att taga alla dessa omständigheter i betraktande och fästa uppmärtsamheten på de allt för troliga och oroande följder, som kunna uppstå af förnyandet af ett förfarande. sådant som det, man vidtagit mot Hr Usiglio. Det är anmärkningsvärdt, M H., att just som jag skrifver detta, har