Aftonbladet – 3 oktober 1837, sida 1

Grekland. Vi nämnde i går om en bitter not, som Engelska ministern i Grekland, Sir E. ! yons, af gifvit till Hr Rudhart. Vi meddela nu denn: märkliga not, som lyder så: Hr Riddare! I går aftons, vid rin åter komst ;hit, hade jag äran emottaga ert bre af den 5 dennes, hvaruti jag med ledsnac finner, det ni ansett mig, vid min önskar att gynna enskild mans interessen, hafve förbisett min diplomatiska behörighet. Detta ä! en betänklig anklagelse, som jag fullkomligt afvisar; och då jag förklarar Er, att Ni tagit fel måste jag äfven bekänna min oöfverraskning; ty ehvad obehag och olägenhet än må uppstå a! denna brefvexling, kan dock aldrig nekas, att jag blifvit tvungen dertill, emedan först och främst Ni åsidosatte både artighet och diplomatiskt bruk, genom uraktlätenhet att meddela denna beskickning det ringaste om det godtyckliga bortkörandet af en person, som hade engelskt pass, försedt med en grekisk konsuls visa; för det andra emedan Ni i tjugefyra timmar uraktlät att svara på min begäran att upplysas om förhållandet, och slutligen emedan Ni vägrade mig all förklaring öfver den handling, som under dessa tjugefyra timmar tillvägabragtes. Då förste mimstern i ett rike är en främling och fullkomligt obekant med landet, utan kännedom om seder och bruk och, som det synes, äfven om de politiska tänkesätten hos det folk tan styrer, är hans ställmng kinkig och obehaglig. Under det en främmande minister nödvandigt erkänner en monarks obestridliga rättighet att välja sin förste minister, utan att rådfråga någon främmande magt, måste han alltid handla med grannlagenhet och göra afseende pi deuna egna ställnivg. Men om det händer, at förste ministern äfven är utrikes miniser, så