FÖR OCH MOT OM DE FEMTIO ÄLDSTES ADRESS. (Insänd). Tiogen min gamla vana gick jag för några altnar sedan in på ett Schwenzarsuile för at, som, man kallar det restaurera mig. Uppassaven satte fram åt mig hvad jag begarde, och jag bad honom lemna mig tidningarne. Preläsas; svarede han. Så git mig då Statstidpingen sade jag, I tanka alt åtminstone finna den ledig men äfven denna var upptagen. Ka gammel man. som salt midt emet uig, och hörde mig brumma något öfver min otur, erbjöd mig med fryntlighet art genast kanna tidnings, som han bade ij hanucen, Han underrättade mig derjamte, att der stod ca cdå:ess af Borgerskapets Aldste till Kongl. AL j:t, samt lans MWajts svar på densamma. Efter n:gra övenblick lemnade mannen mig tiduingen, uch, sedan jag läst igenom dess oflia ila atdelning, börjades melan mannen och nig stannen. Nå, hvad säger min her:e om a dressen? Jag. Jag tycker, att den är ganska väl skrifvon. Hu, sade minnen, som å er drog ned glasögonen, hrilka för ett ögonblick blivit uppskjutuo i paaren, och var just fardig att vända sig bort för att taga en annan t dning; men som uvgef:r följande samtal: