komligheter. — Hvilken kraft, hvilken liflighet, hvilken rhetorisk prydlighet ! Mannen. Jill en början måste man beklaga att det ej blifvit i tidningen infördt på originalom jag nu tillåter mig några an språket, ty, böra dessa måhända till märkningar deremot, större delen skrifvas på räkning af en felaktig redaktion af öfversättningen. Det hade då saunolikt ej kommit att stå t. ex. Den furste, som blef eder tillflykt, den ende som kunde fräxa eder, åtog sig då en af de tyngsta, ja jag åsar tillägga, en af de svåraste bördor. Jag slår vad, att några af dessa ord blifvit illa öfversatta. Jag. M. H. bör bålla sig vid sak, icke vid ord. Se här ett omdöme öfver vår tid, som val cj lärer kunna jäfvas: yår tid är utmärkt af begär att ändra hvad som af ålder varit be Kan man neka att en orolighetsanda vår tid, som vill upprifva allt det något derstående! genomgår gamla goda, utan förmåga att sätta emotsvarande rytt i stället? Mannen. (med ett något försmädligt löje) Hade M. H. lefvat för 100 år sedan, så borde ber:n sagt på samma sätt, för 1000 år sedan likaledes och för 2000 år sedan äfvenså. Har henn läst pastan någon författare, som kommit att nämna sin tid, och ej talat om dess förderf och forntidens förträfflighet? föra icke Greklands, EBoms och våra dagars auktorer samma klagen? l:kväl är ingenting vissare, än att vår tid är den bästa, och att den blir bättre med hvarje dag, i den mån allmän upplysning hinner rotfästa och sprida sig. Men jag vill göra M. H. ett förslag. Nämn mig en författare, som lefva under den s. k. gyllene åldern och teknat dess historia, och jag skall genast medge, att M. H. har rätt. Kan M. H. ej detta, så 104 det ursögtas om jag ej liter rubba mig i min viveriygelse, att vär tid är den bästa. Ses. Hetrn blir nu alltför lärd. Men i en sak ir Herrn väl alldeles ense med mig, nem: ligen s-tt följande uttryck äro både förtrafliga och bevisande: I stället att låta styra oss af tiden, hvars verkningar ofia likna stormens, som blott qvarlemna bittra minnen, böra vi söka att heherska de politiska vindkasten, och taga till efterfö!jd den kloka beräkningen, hvarmed menniskokraften leder flodernas lopp och gör fruktbara äfven de oländigaste trakter. Ha-till fick jag ändteligen hans odelade samtycke; äfvensom i afseende på följande: Vi äga alle samma ursprung; Inen samhällens första grundläggare voro krigare; — ty för att kunna skapa, måste man äga kraft. Vi klingade nu med glasen, drucko deputationens skäl och bortgingo tillsammans. nastan f—— —