Aftonbladet – 19 augusti 1837, sida 2

grund och afsigt. Detta forklaringssätt kan deremot ej rätt väl användas på grälet med D. Allehanda. Dennal tidning har ej kunnat anses som den liberala pressens naturliga fiende, och det är derföre svårt att finna något sammanhang emellan dess : sednaste beteende och dess poliuska opinioner. Det är sant, att Allehanda sedan några måna-l der småningom makat sig allt närmare och närmare Minervas opinioner i vissa af dagens frågor, samt slutligen så ingått i den sednares vuer, att ingen, som läsit dem båda, kunmat undgå att anse dem såsom allierade; det är sant, att Allehanda gjort sitt till för att understödja Miner vas och Frejas skrik, och att Allehanda, om! ock med andra ord, upprepat nyssnämnde tidningars rop om förläggarns af Aftonbladet stora vinst, om dess lust att monopolisera, om redaktörernes oduglighet, hufvudlöshet? m. m., samt att Alleh. ökat dessa rop med åtsk. af egen uppfinning, och man skulle af alt detta kunna sluta att Alleh. i allo sympathiserar med Minerva och Freja, samt att grälet med Allehanda tydligen leder sitt upphof från dess opinioners allkomliga motsats mot Aftonbladets. Men då man å andra sidan betraktar, att Allehanda i alla tider! visat en afgjord jalousi mot Aftonbladet, beklagat sig öfver en ringa debit, och oönskat en. större, samt att Åållehanda väl vet att denna! större debit icke står att vinna genom en odfvergång till Minervas och Frejas opinioner, liksom det ej eller vore rimligt att ett blad, som i handling och kanske än mer i ord utgifvit sig för frihetens vän, nu skulle så glomma sig att det offentligen inträdde i servilismens leder, så måste man förkasta förutnämnde slutsats. Erinrar man sig vidare huru kamarillatidningarna alltjemt ömkat D. Allehanda, och uppskrämt dess gamla farhåga att blifva utätet af enn I det, huru Allehanda skyndat attnappa på denna krok, och slutligen, liksom för att sätta sig i säkerhet mot den ofverhängande faran, proklamerat sin modiga önskan att intaga annonser och utvidga sitt format, så kommer man till den slutsatsen att af alla dessa mot Aftonbladet förenade bjeltar, Allehanda är den ende, som verkligen ledes af det vinstbegär, hvilket ligan så oförsynt uppgifvit till krigsorsak. Man kan väl undra på att Allehånda behöft så mycket buller och bång för att få fram denna önskan; men äfven detta är lätt förklarligt: Det utgör nemligen en af Allehandes ech dess allierades förnämsta klagopunkter mot Aftonbladet, att detta intager annonser, och som det ligger i Allehandas natur att alltid spela rolen af den förtryckte, var det nödigt att Allehanda skulle få tillfälle att åberopa kamarillatidningarnes varningar, och inför publiken påstå att det var rent af nödvärn, som tvingade Allehanda att sjelf göra hvad det lastade hos Aftonbladet, nemligen att utvidga sitt format och intaga annonser. På grund af, icke någon så kallad enskild öfvertygelse, utan publicistens större bekantskap med föremålen för dess dagliga uppmärksamhet, antaga vi således att de yttre eller synbara motiverna för Allehandas handlingssätt äfven äro de inre och att tvisten med Allehanda således är blott ett tidningsgräl, uppkommet blott af D. Allehandas lust att intaga annenser och utvidga sitt format. Denna afsigt finna vi mycket loflig, Allehanda följer deri, liksom så många andra, Aftonbladets föredöme, och vi lyckönska publiken till den nya uppstigande monopolisten af Svenska litteraturen, i den förhoppning att hans stora envälde skall utmärkas af större stadga och jemnhet, och mindre böjelse för att låta tumma sig ) än man hittills velat finna. Men om vi ock, såsom skett, medgifva, att Allehandas sednaste oväsende endast är att anse såsom den Jakobsstege, på hvilken det ämnar j!1 uppklifva till olympen, för att derifrån utöfval3 sitt, vill Gud, blifvande monopolium, sitt envälde öfver Sveriges litteratur och politik, må vill dock erinra, att upptåget och grimacerna för! 1 denna himmelsfärd äga sin alfvarsamma sida, och 1 äro mer än blott gräl. Det skulle ej löpa mö-lt dan att erinra Allehanda derom, att något mer i!1 verlden finnes att konsiderera än blott Allehan-!e das egen fördel; Alleh. har så ofta visat sig blindt e k F h 2 för detta något att det utan tvifvel, äfven nu skall uppoffra det, utan att märka att det finnes ett parti, som gnuggar händerne af glädje öfver Allehandas bavardage på den olympiska färden; men det intresserar oss särskildt att låtalyv llmänheten se hvaraf de styltor bestå, på hvil-!d Vv ) Det vulgära uttrycket för den aperationen att! .