Aftonbladet – 19 augusti 1837, sida 2

ka Allehanda nu så äflas att — bryta halsen af sig. För detta ändamål hafva vi ingen annan utväg än att aftrycka Allehandas egen artikel, och be läsaran hafva den godheten att jemnföra den med Revyn i Aftonbladet Nr 188 för den 16 Aug. — Så lyder Allehandas replik å nämnde revy: Aftonbladet har funnit sig icke kunna undvika ett svar till oss. Det har dock dervidicke vågat sig ut på öppna fältet, utan som vanligt krupit bakom förskansningarna af sin större publik. Således intet ord till svar i sak; hvad D. A. deri yttrat är och förblifver sannolikt en hemligket för A. B:s större antal Läsare. Det är försigtigt. Deremot har A. B. kastat sig ner på en hop biomständigheter, och i synnerhet på den person, som för närvarande leder D. A:s Red. I dessa afseenden torde några berigtiganden vara af nöden. Dagl, Alleh. säges hafva aufallit A, B:s förläggare på ett sätt som mången annan än denne aldrig skulle ursäktat. Det är osanning. D. A. har aldrig anfallit A. B:s Förläggare och ännu mindre behöft eller begärt hans ursäkt. Deremot hafva både Tidningen D. A och dess Redaktörer personligen blitvit af A. B:s Red., så ofta sådant varit lägligt, anfallna på ett sätt, som till och med å A. B:sFörläggarens sida framkallat offentliga ursäkter och explikationer — för att ej nämna de enskilda. Vi kunne försäkra Interims-Reg., att det är oförsigtigt röra på denna sträng. D. A. säges vidare hafva under Förläggarens frånvaro anfallit Interims-Redaktionen i A. B., för att sedan vid hans återkomst kunna ursäkta sig med, att anfallet icke åsyftat Förläggaren — och sådant vore lågt handladt, Interims-Red, måtte ha besynnerliga moraliska begrepp!! 1) När vi till näpst aumärke, hvad InterimsRed. på egen hand företagit sig, måtte vi väl vara pligtiga att icke förblanda henne med den frånvarande Förläggaren — hvilken deremot nog ändå får sjelt plikta fo: det han substituerat en dylik hutvudlös styrelse; när åter fråga är om etablissemanget, så bör rättvisligen Interims-Red. vara utan skuld, Ar det icke att skipa rätt mot bägge? Atminstone skulle vi linna motsatsen orättvistoch verkligen lågt. Det torde ej eller kunna ifrågasättas af andra, än dem, som tycka det är beqvämare att i smyg bakom andra bedrifva sitt ofog, utan att sjelfva blottställas för det allmänna ogillandet. Sådant har dock aldrig varit vårt lynne, Skriftställaren, som offentligen bedömmer de offentliga personerna, bör väl icke mer än dessa rädas för offentligheten. En Tidning (förmenar Interims-Red.) vinner afsättning icke på det större formatet, annonserna, det materiella töreträdet — utan emedan den än hvad den är och icke hvad den vill synas vara. (2) Åh ja! Nog vill A. B. t. ex, synas vara roligt och qvickt och sakkunnigt och opartiskt och ärligt och Svenskt och liberalt och framför allt oppositions-Tidning. Och hur litet är det i sjelfva verket af allt detta? hur mycket åter af motsatsen? Emellertid och ehuru, i allas omdöme, bladet blifvit med hvart år, i spirituel qualitet, försämradt, ehuru i materiel förbättradt, skryter ju Red. sjelf städse dermed, att det alltjemnt stiger i afsättning? Hur rimar det sig med den ofvannämnda theorien? En af A, B:s Redaktörer, som eger både politiskt förstånd och erfa renhet, men hvars penna, som det vill tyckas, numera högst sällan anlitas, sade ofta i fordna dagar: Ju mer man hörer en tidning vinna bifall hos den upplysta delen at allmänheten, desto säkrare kan man vara att den icke vinner i alsättning, Ju mer åter det bildade folket svär öfver den, desto säkrare stiger den i prenumeration. Yttrandet låter paradoxt, men måhända ligger det åtminstonei vårt land ej så långt från sanningen. Något svar på texten och Noten, rörande den s. k. Fursten i Allehanda är öfverflödigt, ty den rent personliga ilskan är deri allt för mycket genomskinlig, att man skulle kunna dermed förvilla någon Läsare. Vår sats fortfar i allt fall vara den, att det visar ett förakt mot allmänheten att Iåta ett blad, med så stora anspråk på inflytande som A. B., ledas af personer, hvilka icke ens gifva sina namn såsom borgen för ett framtida rykte eller vanrykte. Det största antalet af åtminstone A. B:s Läsare ger sig utan tvifvel icke mödan att sjelf granska ech dömma, efter handlingarne, Olyckligt Aftonbladet då, Men nu dömmer majoriteten af dess läsare in verba magistri, det är för den nog att det stått i A. B. — och det är just A. B:s lycka. Men vi fråge: skall då icke samma allmänhet hafva någon annan garanti mot ett ohejdadt missbruk af Tidningsförf:s kall — och är någon billigare, än att dessa åtminstone moraliskt ansvara med sina personer? Beträffande den oss erbjudra förmån att med Interims-Red. anställa examen rigorosum, så vore det verkligen synd att deraf begagna sig. Ty A. B:s förläggare lärer väl, när han återkommer, oss förutan, komma att anställa en dylik med sin t. f. Styrelse, och vi befare, att den då torde bli mer rigorös, än der jelfkäre Interimsfursten kanske föreställer sig. 1) Lika irriga äro begreppen i Räknekonsten. Ett företag säges gifva 15 å 20 delen mindre vinst än ett annat — d. v, s., efter A. B:s kalkyl, att det gifver några tusende Rdr förlust Således om A. B:s Nettoinkomst vore 20,000 Rdr och D A:s 20 delen deraf, så skulle facit blifva förlust? Men på detta sätt måtte A.. B. räkna då det kallar uppgiften om dess stora Recett för prat, Det är väl också ärligt? Red. anm. Hvar fins i Aftenbladets Revy em enda krvyp