Aftonbladet – 11 augusti 1837, sida 2

nämnde blad. Detta har lyckats henne, men merendels blott för kort tid. — Argus på sin tid fann det ganska beqvämt att hafva någon medarbetare i hans sätt att föra strider mot den hatade rivalen, men samma envisa egoism, som förböd honom att förlikas ens med sig sjelf. förbjöd honom än mer att förlikas med vishetsgudinnan, hksom ambitionen och minne: af lyckligare dagar måste förbjuda honom att offentligen inträda i servilismens leder om han än der blifvit mottagen såsom Minervas Jemnlike. Daghyt Allehanda deremot, ehuru utan all böjelse för att anfallas af Argi abselutistiska nycker, har likväl ej sällan låtit dåra sig affrihetsfiendens smicker. Ett oförklarligt misstroende till styrkan af frihetens sak, och till dess medförsvarare, har röjt sig i Dagligt Allehandas förhållande; det har vacklat, det har sökt stödel utom sig, ansett nödigt att sjelf orda om sin ärlighet, sin opartiskhet, sim sanningskärlek, och sålunda röjt sin svaga sida för fienden, son sällan behöft mer än att påkosta ett smekorc och framställa Aftonbladet såsom Allehandas buse, for att förföra det! till personliga an fal! mot det förras förläggare och till att härms de servila tidningarnes språk. — I de så kallade Norska affärerne anslog Dagligt Allehanda er ton, den bladet icke länge hvarken wille eller kunder oföändrad uthålla. Minerva, som hatar friheten all land och mest 1 Norge, märkte detta felsteg och har förstått att deraf bilda en snara för at länge, om ej för alltid, insnärja Allehandai servilismens leder. Hon började med att smickr Allehanda för dess utfall mot Norrmännen som aftrycktes i de servila tidningarne, hon be. klagade den orättvita som vederfors Allehand: från Aftonbladets sida, och glömde ej att mellanåt uppskrämma sin marionetie med sagan on Aftonbladets mahn och tänder, och dess hås att uppäta eller äta ut Dagligt Allehanda — . tullmåälet och i sjöförvaltningsmålet leddes Minerva af partiasigt att i åtskilligt instämma med den liberala pressen; hon var ej sen alt begagna denna tillfällighet, för att utkasta en krok ål Dagligt Allehanda, och förstod skickligt att lita sina egna sympatier i detta mål sålänge hvila, att hon syntes hafva effrat dem på det altare, vid hvilket hon skulle förenas med sin lilla kusin. Medan Minerva sålunda förespegladt Allehanda möjligheten att atertaga och försvara sina första operatiener i de norska affärerne, tillskyndade händelsen Allehanda för dessa affårer en medredaktör, den skickligasteödet kunnat framdraga för att skaffa den absolutistiska partipressen insteg hos en fraktion af den eberoende. Den som såg artiklarne i Argus rörande norska affärerne förliden sommar, måste äfver varseblifvit huru de deri uttalade åsigter låg på gränsen af Minervas och Allehandas egna utfall. De goda tidningarne aftryckte påle rmåle alla tre dessa tidningars artiklar, emedan de all: kunde tjena att inleda den förestående holmgången mot Norrmännen och dessas fria institutioner. Så mycket lättare gick det nu att mellan de nyssnämnde trenne tidningarne tillvägabringa er förening, i hvilken en hvar på sitt sätt vann elle trocde sig vinna. Minerva uppoffrade dervid ingenting; hon ville skrika emot Nor:männens frihet och detta hade hon sjelf aldrig kunnat åstad komma så kraftigt, som i förening med Allehands redigeradt af Argus. Argus uppoffrade än mindre, han ville blott låta sitt eget Jag synas, och detta syntes lika stort i Allehanda som i Argus; det var dessutom ett prof af hans abilitet, att han nu eröfrat ledningen af sin gamla hufvudfiendes publicistiska affärer. Allehandas sjelfbestånd var förut rubbadt — den som dagtingar är redan till kältten slagen — det vann äran att försöka sutenera sina första förhastade uttal! mot Norrmännen. Med ett ord: Minerva ville skrik oeh fick det; Argus ville skrika och fick det; Allehanda trodde sig öfverrösta Aftonbladet, och den som tror, han är salig. Sålunda har händelsen, och medgifvom det, till en del Minervas egen list förskaffat henne en bundsförvandt mot Aftonbladet inom sjelfva den oberoende press, hvllken hon är skickad att bekämpa. Genem Argus, den indifferenta pressens enda och odelbara representant, stor som Gallas i konsten att förstöra egna armcer, har den servila pressen fått fast fot i en fraktion af den liberala. Men med denna bundsförvandt ensam skulle Minerva ej kunnat följa den operationsplan, som för hennes sista härtåg var uppgjord. Hon ville eit kossackkrig , och dertill fordras kossacker. Händelsen har låtit henne finna sådane: Det Sista Aftonbladet cch dess moder Freja hafva