Aftonbladet – 11 augusti 1837, sida 2

SVA Be ft osa UL VagtUgt Allehanda, — detta och mycket mer finner låsaren i Minervas egen här intagne tidningsartikel, som utgör ett märkligt drag i den servila pressens historia, och öfver hvilken vi tagit oss friheten utsätta den felande öfverskriften. Calumniare auvdacter: semper aliquid hrret. Det Sista Aftonbladet gjorde, med en ny Nummer, åter en påhälsning förliden Fredag hös Det Sjette Aftonbladet, och för att dömma at de toner, som dess forsta asyn framtvingade från den tillförordnade Storhertigliga Regeringen, lär påhelsningen icke hafva varit välkommen. Blotta annonsen i fredagens Dagligt Allehanda framkallade redan på förhend ett hättigt utfall emot deuna sistnämnda tidning ) för ait den tillåtit sig att annonsera det sista Aftonbladet cch sedan vidare mot de liiteratörer, som utgifrit detsamma, för att låta Aftonbladets Redaktion sjelf få röna samma behandlingssätt, som den sjelf tillåter si; emot alla sndra, hvilka tros kunnz i någon mån stå i vägen för dess plen, att göra Svenske måns fria yttrasmderätt tillv hvad den un i det närmaste är, ett monopolium för Afionbladet, och förvandla den Svenska publiciteten till allenast jen beskattningsanstslt på allmänheten, genom hviljken egaren at Aftonbladet kan, i all laga form, förI flytta ur sllminhetens fickor in i sina egni, omkring j 15 eller 20,000 Rdr årligen, Som nåsot förstånd icke finnes hos den tillförordnade Storhertigliga Regeringen — och huru skulle väl sådant kunna finnas, då Storhertigen söker allenast att, liksom han af publiken uttager så mycket som möjligt, sjelf utgifva så litet som möjligt, samt derföre till sitt institut förhyrer personer, utan alseende på annat än godt köp, hvarigenom han ock erhållit en samling af arbetsmanskap, som till platt intet annat duger, än att hopgöra Altenbladet, sådant det nu för Ö20nen befinnes — så får man icke heller förundra sig, att besagde Regering så groft förplumpade sig, vid det Sista Aftonbledets framträdande, Redan då första Nummern at nyssnimnda ströskrift utkom, hade I Storheriigen sjelf iåtit förbjuda, stt någri förlagserlar af den boktryckare, som hade munuderstått sig I I att tycka Det Sista Aftonbladet, finge annonseras i det Sjette Aftonbladet, hvarigenora således denne boktryckare är alldeles stängd ifrån att 1å sina förlager, de måsa nu utgöras ef hvilka verk som helst, ull och med cm det vore nya uppleger af Wallins predikningar, eller al Tegners ska!destycken, bekantgjorda för landsorternas allmänhet. Na går Interimss-yrelsen ännu längre; den enfaller Dagligt Allehanda, för cet denna tidsing understått sig :tt annorsera det isista Altonbladet. 5åledes skall ingen boktryckare, vid ett högst kännbart äfveutyr, få trycka något, som är rigtadt emot det Sjette Aftonbladet, och ingen tidning få annonsera något, som, i wots af denna censur Öfver boktryckare och förläggare, möjigen utj kommit Kan väl ett större trycktvång gilvas? Och j ändå blyges icke Aftonbladsredaktionen att tala om tryckfrihet. Det kommer deraf, att blygsel är någonting, hvaraf Storhertigen aldrig besväras, Betraktande sin kassakista, och de der förvarade behållningarne på allmänhetens förseende med sådana uselheter, som Aftonbladet, Lördagsmagssinet och Läsebibliotheket, genom hvilka all verklig litteratur hotas att gå under, bekymrar sig Storhertigen om ingenting annat i verlden, och ännn mindie hans arbetmansksp; detta måste ju, för sin sold, frivilligt hurra för Storhertigen, hvarföre de ock erhållit den allmänt kända benämningen: Aftonbladets hurrabasar,. — Likväl skulle vi vilja afråda storhertigen ifrån att nästa riksdag uppträda på Riddarhuset och tala om trycktriheten; ty ett sådant trycktvång, som det han sjelf vill införa, är tio gånger värre än allt hvad Aftonbladet gnällt ölver. Hvad betyda väl några aktioner och några indragningar, som tillsammans kanske kosta 3 eller 400 rdr, för ägaren af en tidning med 2),000 rdr afkastning? De gagna honom i sjelfva verket, emedan de gifva honom utseende af ett slags martyr, och uvderhålla den tren, att hams opposition är conseqvent och af vigt. Det börjar något hvar att finna, och vi spå derföre, att om storhertigen skulle fördrista sig att vid nästa riksdag uppträda och klaga öfver trycktrång, han skulle från alla sidor mötas med påminnelser om det trycktvång, som han sjelf försökt att genom och för Aftonbladet införa. Emellertid är det, under nuvvarande conjunrcetur rätt roligt att se, huru Dagligt Allehanda skickar åstad och condolerar Aftonbladet, samt dervid förklarar sitt ogillande af ett och annat i den utkomna numern af det Sista. Förmodligen sker sådant för att betyga sin opartiskhet; ty att det skulle syfta ad captandam benevolentiam, eller at: väcka miskund hos si: fiende, kunna vi omöjligen tro, eller förmoda att Dagligt Allehandas Redaktion kunde vara så enfaldig. Bessgde Redaktion bör väl se, hvad alla med något förstånd längesedan sett, att Aftonbladet oupphörligt arbetar på att. i ordets egentligaste bemärkelse, äta ut Dagligt Allehanda Ännu fattas nemligen en sak, för att complettera Aftonbladets monopolium, och den är, att Dagligt Allehanda blifver utrotadt. Så länge det ej skett, känna storhertigen och hans hurrabasarn en viss oro; ty Dagligt Allehanda är enekligen bättre ansedt och mer aktadt hos dem bildade och kunni:a publiken, såsom icke varande funderadt på så grof egennytta, eller på så mycken medveten rigtning tiil osanning och pöbelförlustelse.. S,om deremot Afton-bladets spiritus vet detta, och dessutom i hvad förhållande Aftonbladet sjelf står till allt kunnigt och bildadt folk, utan afseende på politiska kulörer, samt att det hålles al sina flesta abonnenter endast för annoncerna och nyheterna, rm. m. eller kortligen för det materiella behofvet; så fruktar besagde spiritus att Dagligt Allehanda kunde taga faveur och blifva en tarlig medtöslare, hvarföre. det, innan derom kan blifva fråga, bör utätas och förstöras. När icke mer något dagligen utkommarsde blad, at politisk karakter och betydeshet funnes (Statstidningen har satt sig sjelf utom säll räkning). då vore Aftanhladate man aAnAAmM