Aftonbladet – 11 augusti 1837, sida 2

altvsUviuta IRRULRILLD He ritar I hatet al sAllUUuvlIar det, och icke utan grund. Med ord, men ännu mera med hazrdling, har denne förläggare framkallat en ovanlig verksamhet hos tryckpressen, och en täflan mellan förläggarne, som höjt priset å författarnes arbeteu, som månmgdubblat pressens alster, och han har icke försummat något tillfälle, att sätta lif och verksamhet i den kraft, som betryggar ett folks oberoende, offentlighet och fri yttranderätt. Så många och så stora synder mot de servila och stationära makterna, ett så ohöljdt och så lyckadt sträfvande för det muyvemang, som nödvändigt åtföljer utvecklingen af den lagstadgade offentliga yttranderätten, har ådragit förläggaren af Aftonbl. den hedern att blifva ett eminent föremål för det hat och det ogudaktiga trälande med hvilka absolutismens söka motarbeta den offentliga yttranderättens utveckling. Mot Aftonbladet skall man strida, ty det är den stora organ, som förenar den offentliga ytt randerättens vänner; mot Aftonbadets förläggare skall man strida, ty utan en driftig förläggare intet Aftonblad; mot förläggarns medredak törer skall man strida, ty utan medredaktörer ingen förläggare intet Aftonblad. Så har servilismen länge fört sitt krig, utan att Aftonbladet någonsin bevärdigat de personliga anfallen med annat än ett och annat af dessa löjets infall, dem en löjlig amgripare så otvunget framkallar, och med annat svar skola vi aldrig bevärdiga servilismens liga, ehuru vi nu funnit lägligt att kalla dennaligas representanter i dagen och afslöja taktiken af servilismens sednaste anfall. IT spetsen för absolutismens lära här i Sverge, för dess hat till politisk frihet oeh dennas vilkor, en fri periodisk press, har skickelsen ställt Svenska Minerva. Hatad för dess grundsatser och dess ryska sympatier, föraktad för dess ohöljda kryperi och dess jesuitiska taktik, har dock Minerva varit mindre illa lider, dels emedan hon varit någorlunda konseqvent i sina syften, dels emedsn åtmiustone någon del af allmänheten gerna observerat deuna barometer på tänkesättet hos de personer, med hvilka man umgås vördnadsfulli; vanan har gjort det öf.iga. Minerva har väl i ord poklamerat sig såsom royautcens kärmnpe; men de sarkasmer, med hvilka hon ofta nedsatt det personliga objektet för rayautdtens dyrkan, röja, i förening med hennes öfriga handlingar, att hon representerar anhängarne af en rysk absolutism och ena katolsk ligitimism, och dessa hafva inga farligare fiender, än den offentliga yttrandeirätten. Mot denna har derföre Minerva alltid framstått såsom partiets va pendragare, och alltid ordnat sina anfall samtidigt med regeringens tryckfrihetsaktioner och indragningar. Sålunda var Minerva i början af innevarande år genast beredd till en generalstormning, då regeringens åklagaremakt förmått att få ansvarige utgilvaren af Sjette Aftonbladet fälld för en utländsk artikel, mot hvilken icke en gång representanten härstädes af Wienska hofvet ville ingifva en anmärkning. Hennes plan var då att injaga fruktan hos dem, som åtaga sig ansvar för en tidnings utgfvyande, i den förhoppning att det missöde, som drabbade ansvarige utgifvarn, skulle, i förening med bruket af regeringens rätt att utan ransakning och dom skilja en person vid dess redaktörskap, tllintetgöra möjligheten att finna annan ansvarig redaktör, än den, som ställde sig till regeringens disposition. Hon msinuerade för detta ändamål några egenmägtiga atgärder mot Aftonbladet, från regeringens sida, men de befunnos overkställbara, hela planen förfelades, och Minerva slutade tvärt den stermning, hvari hon sckte fälla Aftonbladet genom åtgärder från maktens sida. Efter detta misslyckade försök har hon en tid bortåt sysselsatt sig med förberedelserna till ett nytt anfall. Aftonbladet blef på en gång föremål för tvenne tryckfrihets-aktioner, krönta helt nyligen genom en indragning, och signal var gifven för ett nytt anfall. Den förra planen var befunnen oduglig och Minerva koncentrerar hela sin styrka i ett anfall mot förläggarn, i ett försök att göra denne och dess medarbetare förnailiga hos publiken. Detta är Minervas älsklingsplan, men till hvars försökande i stort hon alltjemnt saknat tillfälle. Dertill fordrades nemligen bundsförvandter, men Minerva har aldrig igt någon bundsförvandt. Det hjertlösa, det rolösa och föraktliga, som ligger i hennes roll, sar för henne tillslutit hvarje sympati, och med 2 n Oo Teal I