Aftonbladet – 9 augusti 1837, sida 2

att skepparen skal! träffa aftal med korrektionisten och med honom uppgöra kontrakt. Kmot sin vilja kan fördenskull korrektionisten icke tvingas alt antaga sjötjenst, detta uttryckes tydligen i ordet förhyra. Icke heller ändrar el-: ler upphäfver Kongl. Brefvet derom redan ut-; gifne författningar, hvarföre dessa ofelbart ännu landa till efterrättelse. Det är egentligen Kongl. Förerdningen af den 29 Juni 1833, 3 art. 4 6 uti 1748 års Kongl. Reglemente och ! Kongl. Förordningen den 30 Maj 1781, som) äro ändrade. Ordet uttaga har så bestamdt afseende på de formaliteter, som enligt 13 och I 14 Sf6 uti förstberörde Kongl. Förordning föreskrifvas för korrektionisters lösgifvande från kor rektions-inrättningarne, att hvarje försök att påtruga detta ord en annan mening är rent al en! löjlighet. Den klandrade författningen innehåller icke, att kerrektionister skola förhyras ) utan städjepenning; ait de äro befriade från trooch huldhetsed, samt hyreskontrakts ingående : och inmönstring m. m., och att behöriga koni trakt skola uppgöras, tvärtom lärer allt detiainbegripas i ordet förhyras. Den anbefallda amteckningen å Sjömanshuset synes endast hafva afseende derpå, att serskildt bör anteeknas det den förhyrde sjömannen förut varit korrektionist, på det att skepparen må! derigenom freda sig från ansvar, om den förhyrde ej återkomme. Så tror jag författningen böra förstås, och att den följaktligen ej innebär någon annan ändring 1 de för sjöfolks förhyrande gällande författningar, än det omförmälta tillägget om nysskberörde anteckning. I Med tystnad förbigår jag gerna allt hvad Af-! tonbladets ansvarige redaktör amfört om ansvarslöst förafskedande och om den omständigheten, att högbemälte förfatining ej innehåller något om utländska skeppares rätt att förhyra, om deras hug dertill o. s. v. Jag har deraf ej kunnat! inhemta något som rör saken, men deremot) påstår jag, tvert emot Hr Olanders nekande, att! Aftonbladets artikel syftar derhän, att korrektio-: nister kunna, mot deras vilja, af skeppare uttagas, att de icke äga något skydd emot faran att blifva prejade m. m. Aftonbladets artikel talar i detta hänseende för sig sjelf, och vederlägger förebärandet, at! dermed ingenting annat: varit åsyftadt, än att ådagalägga, att författningen! I I i 1 på kan missförstås och således missbrukas. Denna : välmening både emot regeringen och emot korrektionisterne har säkerligen ej varit påtänkt, förr än. faran att stanna i ansvar för lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar närmade sig. Ansvarige Utgifvarens påminnelser. Tilj Stockholms Stads Högtärade KämnersRätt! Å aktors, Hr Advokatfiskalen Fredholms här-. jemte återgående slutpåstående i åtalet mot N:o. 141 af Det Sjette Aftonbladet, får jag ödmjukHigen afgifva följande påminnelser: Aktor har trott sig kunna ursäkta det efter min öfvertygelse mindre passande skrifsätt, han: i sitt memorial begagnat, med det föregifvande att Aftonbladet äfven skulle begagna bittra uttryck: jag kan väl icke gilla att aktor tror sig böra göra hvad han, om än med grund, lastar hos andra, och aldraminst anser jag domstolen böra väljas till tummelplats för en dylik slags hämnd; men det är mig nog att aktor funnit en ursäkt nödvändig, för att jag gerna låter falla de anmärkningar, dem jag i svaromålet framställt; jag har ej funnit mig sårad, jag har ingenting att beklaga mig öfver, jag ifrar ej för värdighet inför domstolen, den jag likväl så högt värderar, jag ville helt enkelt fästa uppmärksamhet på aktors skrifsätt. Aktor påstår, att icke jag u.an helt andra myndigheter skola tolka den omtvistade Kongl. Förordningen : detta påstående ar mig kärt, ty det öfvertygar mig att aktor funnit att icke heller han sjelf kar neddela en till efterlefnad gällande tolkning. Hela skillnaden är att jag teolkat författningen genom framlagda, skäl, såsom part, hvaremot aktor meddelat en peremtorisk telkning, såsom en lagstiftare. Sedan vi nu båda fattat vår ställning såsom parter, kunna; vi såsom sådane tolka författningen bäst vigitta, och lemna den peremtoriska förklaringen åt den som vederbör. Efter dessa småjämnkningar återstår, för att komma till hufvudsaken, blott att anmärka ett. par i aktors slutpåstående sig insmugne miss-. tag om hvad taladt är: Aktor säger nemligen, att jag velat tyda! ordet uttaga, såsom hade dermed endast menats fd förhyra.? Detta är misstag; i mun förklaring!