Aftonbladet – 9 augusti 1837, sida 2

måge de afgöra med Gud och sitt eget samvete. Af allmänna åklagaremakten hafva de i detta hänseende intet att befara; mera måhända deremot af sådane tidningsredaktioner, som kunde vara oförsynte nog, att ställa sig emellan domarens heliga pligt och hans verldsliga förhållanden, samt skämda dejurymän, hvilka mera följa sitt samvete, än lyssna till den anklagades önskan att vara frikänd, genom insinuatiener att de äro servile, beroende, imtalade domare, med ett ord blettställa dem för det allmänna föraktet. Sitt försvar synes den ansvarige redaktören hufvudsakligast grunda på recreminationer, såsem att jag skall hafva påbördat den ifrågavarande artikeln egenskaper, dem dea icke äger: alt jag inträdt på konungamaktens område och åt den Kongl. författningen gifvit en förklaring, den endast Konungen kan meddela, och att jag såsom upphäfne antagit författningar, de der både på papperet och tillämpningen äga fullständig kraft och verkan. — Synbarligen har det kostat den ausvarige aftonbladsutgifvaren mycken möda, att så tyda det i den åtalade Artikeln begagnade Ordet uitage såsom hade härmed endast menats förhyra; men hela försöket strandar mot de dersammastädes förekommande anmärkniugar, att korrektionister blifvit öfverlemnade åt in-osh utländske Skeppares godtycke, hvilket i hufvudsaken icke är något annat, än att, vare sig genom våld, eller list, deportera Svenskar utan att draga försorg om någon egentlig depot: att Skepparen är bemyndigad med godtycke och korrectionister ställd på måder: att denna författning är en slags deportationsförfattning o. s. v. Alla dessai samband med den klandrade forfattningen stälda reflexioner, lägga i altför öppen dag, att Redactionens mening varit att intala allmänheten, det Regeringen handlat emot Lag, kränkt Svenska medborgares rätt och åsidosatt allmänt väl. Men denna beskyllning måste naturligtvis af sig sjelf förfalla, om författaren Af aftonbladet begagnat ordet förhyra, emedan det då fallit hvar och en i ögonnen, att korrectionisters uttaganpe berodde på en frivillig ofverenskommelse. Med flit ar alltså ordet förhyra utbytt mot ordet uttaga hvarigenom Skepparen framställes såsom ensam handlande och korrectionisten såsom blott passiv. Det är deruti osanningen, enligt min åsigt, ligger, och denna åsigt har Aftonbladets ansvarige utgifvare ej mägtat vederlägga. Hvad utgifvaren vidare ordar om b.uket i Tidningar och Lagsamlingar, att icke upptaga åberopade Kongl. Författningens ord utan blott deras mening, kan icke vid detta tillfälle komma henom till godo. Ett är at förkorta en författving, med bibehållande af dess innehåll; annat åter att utbyta dess ord mot andra, som ej hafva samma betydelse och sedermera från det utbytta ordet härleda en mängd sanningslösa reflexioner. Det är detta jag finner straffvärdt icke det förra. Angående den form, hvari Aftonbladets Redaktion frametällt sitt klander af den ifrågavarande författnirgen, eller att sådant skedt genom frågor, har jag redan yttrat mig. Och försöket att bakom denna form söka skydd, böricke kunna lyekas emot tryckfrihetslagen, som bjuder, att vid pröfningen af åtalsde skrifter, bör uppmärksamhet mera fästas å ämnet och tankens än på uttryckets lagstridighet, på skriftens åsyftning mera än på framställningssättet. Den ansvarige utgifvaren amser sig böra, sannolikt till behörig efterättelse för så väl närenden, som BDoemstolen, förklara rent af, att han tvärt emot aktor anser författningen böra tolkas så, attidensamma Skepparen icke är ålagd att ingå hyreskontrakt med den uttagna korrektionisten; och för att rigtigt bevisa detta åberopas 1 Cap. 16. Giftermålsbalken om hjo-; nelags byggande: Omtalar att några eljest i för-. fattningarne förekommande uttryck såsom att ställa sig lag och särskillde författningar till: efterlefnad etc. icke i denna författning förekommer: oeh leder uppmärksamheten derpå: att författningen säger, dels att öfver de kor) rektionister, hvilka sålunda af inhemske och! utländske Skeppare antagas (märk icke förhy-! ras:) behörige anteckningar i vederbörligt Sjömanshus upprättas, dels att Skepparn ägde antagne korrektionisterne å Utrikes ort förafskeda; men att Scepparn skulle med korrektionisten uppgöra något hyreskontrakt eller låta! vederbörligen inteckna detta, varder honom i författningen icke ålagdt. — j I I i I