Aftonbladet – 9 augusti 1837, sida 2

Aktors slutpåstående 1 målet angående författningen om korrektionisters antagande å handelsfartyg, jemte ansvarige utgifvarens deremot i dag aflemnade påminnelser, meddelas här ne danföre. En tvist, uppkommen genom olika tolkning af en Kongl. författning, är någonting mycket vanligt; men en anklagelse för det den ena ej vill beqväma sig antaga den andras åsigt, är i sanning märkvärdig. Till Stockholms Stads högtärade Kämnersrätt! Den förklaring, hvarmed den ansvarige utgifvaren af Sjette Aftonbladet inkommit till Stockholms stads högtärade Kämnersrått, till bemötande af mina påståenden om ansvar för en i N:o 141 i samma tidning införd artikel, angående Kongl. Maj:ts nådiga Bref af den 26 sistlidne Maj, torde ej finnas af beskaffenhet att förtjena synnerligt afseende. Det har blott förundrat mig, att en redaktion, som så ofta har ett bittert ord eller omdöme till hands om hvarje sak eller person, som ej faller den i tycket, kan beklaga sig deröfver, att den ej blifvit snart sagdt komplimenterad, under det hon tilltalas för ett lagbrott. Jag tror mig, lika så väl sem Aftonbladets utgifvare, känna hvad domstolens värdighet kräfver; men jag känner ock hvad sanningen fordrar. Aftonbladets redaktion har för icke lång tid tillbaka velat bevisa, att ingen framställning är sårande, blott den är grundad på sanning. Jag är öfvertygad derom, att ingen opartisk läsare af Aftonbladet skall ett ö onblick tveka att finna, det mina anmärkningar om Aftonbladets sätt att fara fram också äro grundade på sanning, och att jag denna gång endast valt ett framställningssätt, som blef mera begripligt för Aftonbladets redaktion i samma mån, som det försökte att rätta sig efter den bildningshöjd, som ofta utmärker Aftonbladets artiklar. Jag ber Aftenbladets redaktion vara exmäkred om, alt då det ovårdade och det : ösa ej längre wigör prydnmaden i tidningens eget skrifsätt, och då begreppen om återhåll ech anständighet få insteg i redaktienens tänkesätt, skall allmänna åklagaremakten både erkänna och värdera denna omvändelse; intilldess torde Aftonbladets redaktion få finna sig vid att man understundom mäter den med samma mått, som den merendels mäter andra. Den ansvarige utgifvaren synes befara, att edgärdsmännen skola öfverraskas af hvad jag anfört och antaga det såsom fullkomligt sant och tillförlitligt. Jag känner icke några edgärdsmän, och vår nu gällande lag känner dem ej heller. Då de funnos, voro de icke domare, utan styrkte de blott med sin ed den af den tilltalade gångna värjemåls-eden. Förmodligen menas. nu dermed jurymännen, men dessa hafva ett helt annat liggande, än att med sin ed gå Afton-. bladets ansvarige angifvare tillhanda. Att tro lem kunna vilseföras af ogrundade påståenden, r åtminstone ingen kompliment åt deras omdö