Aftonbladet – 9 augusti 1837, sida 2

böta for det han förstar den annorlunda an Jag. Låt vara att aktors förklaring vore den rätta, d. v. s. att lagstiftaren endast velat meddela föreskrift för sättet att uttaga korrektionister, som skola förhyres. Hur hade förordningen härom, efter öfligt bruk, velat se ut? Aktor medger utan tvifvel, att de korrektionister, som äro berättigade alt lemna fängelset, äfven äro oas alt antaga sjötjenst, likasom aktor utan Itvifrel ej förnekar, att det fer sjöfocks forhyrande (antagna system är det såkallade förmyndaresyIstemet, d. v. s. det som ej tillåter kontrahenterne, att huru och i hvad ordning de sjelfve gitta aftala öch kontrahera. I detta fall hade lagstiftarn blott behöft förändra redaktionen af 13 och 14 4.S. af 1833 års förordning röranide försvarslöse personer, nemligen på det sättet, a för den korrektionist, som skaffat sig tillfälle att blifva förhyrd på handelsfartyg, ej beIhöfde presteras borgen. Var det nu tillika lagIstiltarns afsigt alt korrektionist skulle på utrikes ort få egvarstadna, så hade tillika ex ämdring af de föreskrifter, som sådamt qvarstadnande törbjuda, varit af nöden. Dessa förändringar haide då bordt meddelas antingen med det uttryckliga tillkännagifvande att författningarne i allt öfrigt voro oförändrade, eller ock i denna I numera sällsynta stil, som tydligen, säger den I något lagkunnige hur vidi förändringen sträcker Sig. I Det förra, eller den uttryckliga klausulen , finnes ej i den Kongl. förordningen, och det å.terstår derföre att tillse, om man af sjelfva ordI ställningen kan sluta att den finnes. I Författningen säger: skeppare, som äro huigade förhyra, kunna genast uttaga. Af hvem skola skeppare förhyra? Af korrektionister svarar man. Är det då icke ett faktum alt styrelsen på Långholmen sjelf uttager korrekI tionister till arbete, så väl inom, som utom inI rättningen? Aktor påstår ändock att förhyrandet skall ske af korrektivnisten; måhända är aktor bättre underrättad, men jag tillåter mig tro att forhyrandet bör ske afinrättningen, dels emedan skeppain ej får taga andre än dem, som äro fallne och passande, hvilket beror af styrelsen att pröfva; dels emedan författmingen gjort skillnad emellen uttagande till sjötjenst, och uttagande till laga tjenst, vid hvilket sednare korrektionisten kan välja husbonde, dels emedan författningen lemnar obestämdt, huruvida fråga (är om sadane korrektionister, som ovillkorligen äga antaga laga tjenst, då den bjudes, eller som det synes äfven om sådane, som blott på sty relsens ansvar kunde utlemnas; dels ock slutliigen emedan föreskrifterne om ordentligt hyres) kontrakts upprättande, efter alla mig kända lagtolkningsreglor, äro uteslutne — Lika treligt har det förefallit mig, att förhyrandet enligt författningen bör ske af korrektionshusets styrelse, lika troligt j förefaller det mig äfven att ett formelt hyresI kontraktets upprättande inför vederbörlig auktoritet ej är i författningarne åsyftadt. Såsom jag redan anfört, har författningen uteslutit föreskriften om städjande, om trooch huldhetsed, om kontraktets formella upprättande, undertecknande, påtecknande m. m. och endast anbefallt korrektionistens inregistrering; hkväl äro alla dessa föreskrifter lika mycket i lag stadgade, och det ar oförklarligt hvarför den ena ibhfvit upptagen, de andra uteslutna, om man ej får antaga, att den ena bordt gälla, de andra ieke. Huru skola t. ex. korrektionister kunna aflägga treoch huldhets-eden, då den mnefattar skyldigheten att till riket återkomma, och korrektionisten ju skulle vara derifrån befriad? Och likasom jag antagit, att förhyring kan ske af korrektionshus-styrelsen, samt att kontraktsingående m. m. ej äro af författningen föreskrifne, så antar jag äfven, att skeppare kan förafskeda korrektionist, d. v. s. ej blott lemna honom afsked då han begär, ty detta nde skeppare afven förut, utan förafskeda honom, d. v. s. afskeda honom när skepparen så för godt finner. Jag tar detta ord så, som hvar och en annan tar det, och jag tar det så äfven derföre att demna tydning instämmer med det af aktor uppgifna syftet, att tömma korrektionshusen. Aktor förbigår med tystnad hvad jag yttrat om författningens saknad af föreskrifter för utrikes skeppares rätt att uttaga korrektionister. Aktor finner utan tvifvel, att författningen gifvit de utländske skepparne en oinskränktare rätt än de inländske, och detta tycker jag mig äfven finna.