Aftonbladet – 26 juli 1837, sida 2

IA Ci Ullilla td5Stup IPCUNLAG ULTfl0, PMM id sådant forhållande Notarius Publicus genomsått alla kanonförsäljningen rörande handlingar, itan att något besigtnings-instrument blifvit der1 bland upptäckt. Vid anförandet af denna besynnerliga till-ise Iragelse, får jag likväl anmärka, dels att detj sgentligen icke är jag, utan aktor, som om d nämnde instruments tillrattaskaffande bordt dra-1In va försorg, dels att det af mig redan ingif-jd ie transsumt, icke mindre än Kongl. Bref-lst vet af den 21 Dec. 1835 visa, att de ifråga-!v varande kanonerne alldeles icke voro kassera-ri de, samt att Ir Kommendörkaptenen Sydows jti intyg, der det än eljest mot mit bestridande i fi kunde för giligt förklaras, dock icke får vittna N mot nämnde transswumt, mot det Konugl. brefvet li: och mot den nu röjda bristen på ett i rätt tidle ochsordhing afgiftet iNesigtuingsoch kassations-:d bevis. s Då alltohvad; hittills förekommit tillräckligt öfi vertygar , att de ifrås gavarande kanonerne icke för re forsäljniigen voro kasserade eller obrukhbara, har jag af orsaker, dem granulagenheten förbju-: der mig nämna, undvikit att inkalla vittnen, li1 kasom det skulle varit så ogörligt som andamålslöst att åstadkomma besigtning på de vid a rättezungens början gvarvarande kanoner, hvil-s kas aflöring så hastigt anbefalldes. 6 All verkan af der Hr Hofmarskalken v.J Wahrendorffs tjenst varande personers vittnes-!z mål bestrider jag helt och hållet; huruledes de användt de kanoner, som kommitfran i Stockholm, och hvad de tro eller förmena om4 utlänningens hag att köpa dem, verkar i dennal? sak hvarken till eller ifrån, hyaremot bemälde4 Hr Hofmarsk: f voro al godt lagom hardt jern, är den säkraste il vederläggning af Hr Kommendörkaptenen Sydows : formenande, alt de voro af ett dalhigt. ; j j eget yttrande att kanonerne Aktors slutpåstående: UU Stockholms tads Högtirade Kämnersrätt ! Utgifvaren af tidningen Det Sjette Afton bladet har uti dess härbos ute-gående förklaring öfver mitt anmärkningsmemorial uti atalt emot en i N:o. 123 af sanma blad införd artikel, rörande försäljning af ett parti Kongl, Flottans kanoner, hufvudsaklig ast sökt gronda sitt försvar uppå det I af bonom fö: ebragta skäl, att de i artikeln lörej kommande uppgifter icke skulle vara utgifvarens egna, utan att ban blott berättat ett gängse rykte om händelsen, eller hvad som i detta fall skulle hafva blifvit omtaladt, hvarå han velat fasta uppmär! samhet, och som vidare framkallat de al honom i ämnet gjorda reflexioner. Utan att här vilja ifri ita huruvida ett såcant mera allmänt rykte, som det i tidningsbladet uppgifne, verkligen har existerat, en bevisning, som det föröfrigt synes tillkomma utgivaren, hvilken detsamma påstått, och icke mig, att astadkomma, torde jag emot hvad för klaranden sulunda anfört, endast få anmärka: att hvarje omtalande eller upprepande af et rykte, j vare sig i tal, skrift eller i tryck, nödvändigt j mäste bidraga till detta ryktes vidare utspiidande; alt då ett sådant upprepande äger rum i liryekta skrifter, dessas författare mera än andra I befrämja utspridandet, enär en tryckt skrift är len hastigare, allmännare och äfven varaktigare befordringsmedel, än tal och handskrift, samt ändthgen, att tidningsutgifvare i så mycket höi gre grad maste bidraga till ett dylikt spridande, I som obestridhigen -tidningspressens inverkan på allmänheten är vida betydligare, än den vanliga bokpressens, ett skäl, hyarföre äfven i I Tirckfrihetsförordningen utgifvare af Dacblad och periodiska skrifter framför andra blifvi ierinrade om et rätt bruk af tryckfriteten. Men då detua allt icke larer kunna förnekas, måste i E den naturliga följd deraf uppstå, att en l tidniugsutgifsare, som af en eller annan beräkning, omtalar ett rykte, jemväl har, just deri1 senom, eller genom deltagandet i och befordrandet af detta ryktes utspridande, iklädt sig ansvaret för detsamma eller för sanningen at de uppgifter det innehåller, så framt han ej i bestamda ordalag och med så bindande mothäl vederlägger detia rykte, att någon deraf! icke kan förvillas. Befinnes nu föremålet för ryktet vara osannt, och saknas å utgilfvarens sida en sådan bestämd vederläggning deraf, har utgifvaren gjort sig skyldig ull en lögnaktig l uppgift, och, om han dessutom på ett ds vlikt falskt faktum bygger origtiga och smädeliga omj dömen, har han äfven framkommit med vyrängda j framställningar ull allmänhetens förvillande och I förledande, Hvad jag nu haft den äran andraga, är fullI komligen tillämpligt på den ifrågakomna artikeln, och torde vara tillfyllestgörande, till vederläiggande af den invändning förklaranden i