Aftonbladet – 26 juli 1837, sida 2

ww UV Förteckning a de npersedlar, hvilka hafralde blifvit kasserade tid efter annan till försäljsk ning vid Kongl. Flottans Artilleri Komiss-11C och Slitageförråder, af hvilken förteckningso edermera följer ett transumt, upptagande cndast!e cunoner, som naturligtvis i sammanhang medline le andra effekterna äfven föreslås till försälj-m ing. Då dessa sålunda finnas upptagne på fr len generella förteckningen öfver kasserade per-5s! sedlar, måste väl deraf följa, att de förra äfveno voro kasserade. Denna förteckning är för öf-5sc igt en af dem, hvilka af stationsbefälhafvarens u ill förvaltningen insändas och som finnas omfc örmälda i det af mig företedda Kongl. Maj:tsim Nådiga bref af den 12 December 18353, hvars onebåll förklaranden synes vilja hafva förbi-ett,! e ehuru uti den der citerade förvaltningens une ! derdåniga hemställan, persedlarne omnämnas sa-! som för flottan oanvändbare och kasserade, och i det Kongl. beslutet kanonerne serskildt anför I ras såsom, enligt hvad upplyst vore, med be-l I I c bol Vv tydliga fel befunne och derigenom till bruk o-Ir användbare, hvarföre deras försäljning i nåder ) e tilläts. Enär saledes, enligt hvad deta Kongl. a bref utvisar, kanonerne af alla vederbörande!t auktoriteter omförmälas och blifvit antagne såIt som kasserade och till bruk oanvändbare, må-!k ste väl sådant antagas såsom gifvet, utan alt här, behof göres af några ytterligare handlingar, för)! att sådant mera speciellt bevisa. Beträfflande förklarandens enständiga yttrande; rörande kanonernes brukbarhet, så är genom ofvanstående äfvenledes ådagalagdt att de varit!5 till bruk oanvändbare, det vill säga: att de icke varit brukbare för Konugh Majitsli flottas fartyg, eller om skeppsbord vid verko: lig tjenstgörmg. Afven om man vill anta-l! ga, att händelsevis en eller annan deraf varit brukbar på annat sätt eller använd-! -— och bar till annat bruk ön det, hvaraf behof gjordes för Kongl. Flottan, så är dock intygadt, att de för flottan varit obrukbara. Det af Hr Kommendörkaptenen v. Sydow, som sjelf varit besigtmipgsman uppå min be gäran och i öfverensstämmelse med besigtningsinstrumentet utfärdade : generella betyg, jemfördt med det ifrån Akers!! bruk meddelade, utvisar dessutom noggrant kair nonemnes allmänna beskaffenhet, för att något vi-l dare derom, å min sida, torde behöfva anföras. Det af förklaranden yrkade företeende af 2 tionsprotokollet (inför Kongl. Förvaltningen) har i så mycket mindre varit nödigt, som det icke ut visar nagot annat än hvad somkan inhämtas: utaf de at mig redan framlemnade handlingar, eller att något antagligt anbud å kanonerne, vid auktionen icke blifvit gjordt. Det Kongl. Brelvet af den 18 Juni 1536 har deremot af mig blifvit företedt, endast för att derigenom visa, att afyttrimgen af de i Carlskrona kasserade kanoner äfven skett på vederbörligt sätt, i händelse tidningsutgifvaren funnit för godt att låta sin artikel gälla om dessa. Jag kan, efter hvad jag nu haft äran andraga, alltså icke annat än förnya mitt förut gjorda påstående, att utgifvaren al tidningen Det Sjette Aftonbladet, E.O. Notarien Otto Olander, genom den ifragavarande artikeln förbrutit sig emot 3 12 mom. Tryckfrihetsförordningen, och får ull följe deraf, samt på grund al nämnde Jagrum, jemfördt med 4 7 mom. i samma förordning, yrka det utgilvaren måtte kännas skyldig umsgälla sin förbrytelse med Tvyåhundrade (200) Riksdaler Banko böter, samt bladet konliskeras. Stockholm den 19 Juli 1837. 4. G. Fredholm. Ånsvarige Redaktörens påminnelser vid aktors I slutpastaende. j Till Stockholms Stads lIögtärade Mämnersrätt ! Mot aktors härjemte återgående slutpåstaende i I i målet angående N:o 125 af Det Sjette Aftonbladet, får jag äran afgifva följande påmin nelser. Aktor har grundat besagde sitt Slutpåstående först på det antagande, att den, som omtaar att ett rykte går, skulle derföre ansvara, ej allenast så, som hade han sjelf berättat att den händelse, hvarom ryktet förmälde, verkligen passerat, utan till och med så, som hade han sjelf samma händelse uppdiktat eller såsom angifvare framdragit, så vida han icke sjelf, med så bindande motskäl vederlägger detta rykte, jatt någon deraf icke kan förvilas. Jag bestrider detta antagande, emedan deraf borde följa, att Svensk lag skulle anse lika hårdt de tre ohka händelserna att uppdikta ett rykte, att spri da det uppdiktade såsom ett verkligt faktum, för hvars sannfärdighet man ställde sin egen i borgen, och att omtala det såsom ett blott rekte huillet fardrada hal riäftalca Allan sn da