Aftonbladet – 15 juli 1837, sida 2

var det i fordna dagar, då den enskilda frikostigheten, icke allenast skänkte akademien fastigheter, utan äfven de kapitaler. som utgöra hennes nuvarande fond, som år 5829 utgjorde en summa af 40,042 Pdr 36 sk. 3 rst. Hr J. anser det serdeles angeläget att icke göra vetenskapens banor otillgängliga för yngre vetenskapsidkare, Selst 1 konsututionella stater, om man icke vill, att mången ung och liflig förmåga skall tvingas att antingen kasta sig in på dagspolitikens stridsfält, för att i den ena eller andra af motsatta riktningar söka kämpa sig till utrymme, ryktbarhet och riklig bergning, (15) eller ock tvina bort under ett ständigt interesselöst arbete för dagligt bröd. På alla dessa skäl tillstyrker Hr J., att 2kademien måtte med sitt förord understödja Hr Professor Friis:s ansökning hos Kongl. Maj:st, då Hr professoren vill af det renaste vetenskapliga nit, försaka, under ett år, trufnaden af sitt hem, samt underkasta sig alla obeqvämligheter af vistandet på klipporna i en skärgård. Vi antaga utan betänkande, att ofvanförmälde yttrande härflutit från rent nit för det uppgifna ändamålet i befordrandet af vetenskapernas sak, i allmänhet och Hr professor Friiss resa i synnerhet, icke Ifrån begäret att upphöja den ena statsmakten, den ena tiden, på den andras bekostnad. Vi vilja gå ävnu längre och med Hr J. antaga, att de Svenska ständerna äro så småaktiga, så meskina, så likgiliga för allt skönt och ädelt, man någonsin må finna för godt att låta dem synas; ati deremot regeringen är så upphöjd i sina åsigter, sa frisinnad, så ädelmodig, så vis man någonsin må finna för godt att göra benne; men då fråga vi: hvarföre har denna högsinta liberala regering icke gjort något, att leda dessa simåsinta ständer på en bättre väg, eller att rent af reformera bela deras organisation? Då man ser, hvilket mägtigt inflytande regeringen utöfvar på våra riksdagar, huru hon, af 10 frågor, som hon hos dem widl genomdrifva, åtminstone lyckas i 9, huru hon på detta sätt förmått uppdrifva bevillningen till ett mer än tredubbelt belopp, mot hvad den var för 27 år sedan, huru hon utverkat lagfrågors antagande, som hvarken voro populära, då de föreslogos, eller blifvit det sedan, huru hon afböjt andra, som den allmänna rösten understödt, huru hon med ett ord låtit ständerna handla för hennes ändamål och i de flesta fall funnit dem medgörliga — då man ser allt detta och likväl hör en af regeringens anhängare klaga öfver någon viss titels eller titelfiraktions stjufmoderliga behandling, så måste man ju anse denna klagan för en öppen anklagelse mot regeringen, som velat så hafva det, som användt sin inflytelse till allt annat än till att befordra vetenskaperna. terföljd. Det man skall följa, bör man väl känna, och Hr Järtas tvstlåtenhet i detta fall