Aftonbladet – 8 juli 1837, sida 3

Litteraturföreningens tidning intager rörand der aflidne Komministera Sonden följande lill: uppsats. , Den stora förlust, som ej mindre Svenska litteraturen, än Svenska kyrkan, lidit genom den högtförtjente P. A. Sondens oförmodade bortgång, kar icke nog beklagas; helst när vi besinna, att han bort. , rycktes i fullmognaden af en mannaålder, som, en ligt mensklig beräkning, gaf utsigt åt en mångårig framtid af lika oafbruten, som outtröttlig verksamhet. Hvadå han var, skall denna Tidning söka visa i en nekrologisk minnesteckning, så snart materialerna till en sådan hunnit samlas och ordnas. Svårligen skall deck äfven den lyckligaste teckning kunna annorlunda, än svagt, antyda den ethiska skönheter, ja fullkomligheten af den hädangångnes karakter; detta gedigna guld förutan prålfull stämpel, Emellertid blir det alltid ett nytt lysande prof af det sätt, hvarpå, afven i ecklesiastisk väg, svensk förtjenst esomoftast belönas, att denne af en allmän sktning odeladt utmärkte man, erkänd inom och utom sitt stånd såsom en sf dess yppersta prydnader, öfverhopad tillika af elit hvad i befordringsväg kallas merit, fick dö, vid 45 års ålder, såsom komminister. Bland otaliga exempel, förtjenta att nämnas vid sidan af det anförda, kunde man erinra, huru Rogberg i en ålder af 45 och Tranår i en ännu högre af 65, båda afledo, under det de hvar inom sin vetenskap ägde snart sagdt de högsta meriter vid Sveriges älsta lärosäte, utan att någondera pryddes af något utmärkt nådens vedermäle. Trantr var icke en gång ordinarie professor.