Aftonbladet – 22 juni 1837, sida 2

HERR LIEBAUS KONSERT. Sällen her väl fjorgårdsbiuon varit mer becsckt än i går aftors. De skvggiga allgern och averyerna voro upptfyllda med promene rande, det ena ekipaget efwer det andra rullad: cpp på vägea, och den spegtlklara viken hvin Jade af båtar, som töflsde med hvarandra st binna vpp til bryggan innan bälfsjuslaget. De var likval icke för att tömma :å och så många glas ur den oskattbara belsokällan, den ni känner, som men denpsa gång så talrikt styrde sic kosa hitåt, uten for att dricka af P:iorervss haf? Ty Aeskulspius hade för tillfället godhetsfullt vpplätit sin helgedom åt Orpbei söner. Del var ea musikalisk soirge, sidsn som så wil l:mpar sig för en somm:rqväll, en soi: champÖtre, der man njuter sin frihet och beqs:ämbghet, der man emelan musiken går ut att svalka sig i det milda och a! markens blommor parfymerade lufidraget under de skugganginde löthval ven, ty evdast nigra tteg derutanör Jyser sommarsolen öfver ett det vackraste och mert romantiska landskap. . . . På få virluo er bar härstädes publikens vänten någonsin varit så spänd som på Herr Litbau, och näppeligen torde likväl någon i så hög grad hafva uppfyllt densamma. He Liebau är utan 1ivifvel em hogst ovarhg teling. Hvilken utomordenilig rikedom af känsla och idder ligger icke häri, att uzder en fjerdedels timmas tid i ständigt lika frisk, icke för ett ögonblick sfbruten verksamhet kunna frambiinga sådana skapelser, som de båda fantasier, Hr Liebsu här improviserade, än fördjupande sig på vinst och förlust i de aldra äfventyrligaste harmonier, öfvergångar och imbroglj, men så små