Aftonbladet – 22 juni 1837, sida 2

REVY AF TIDNINGARNE. Minerva, som, så vidt vi kunna erinra os ald:ig uvdelitt, att hvarje gång Kejserliga Ryn ska ångsrtyget Ischora mnalkats våra stränder, vördradsfullt redogöra för de notshiliwier det hitfört, var bhe:a förra veckan stum som grafven, fastän Ischoras förgyllda dubbelörnar, med kejserlig spira i klorna, speglade sig i Stockholms ström alltsedan tisdagsmorgonen. Men hvem kan väl också undra öfver bennes tysinan? Att se ? Revolutionens Storvizir Y förd i å:ya af Stockholms slott, med Rysslands konservativa flagga svajande öfver sitt hufiud! — i sanning, ena starkare natur än Minerves kunde blifvit förbryllad af en så skärande politisk koovtrast — hon, stackars gumma! fsrlo:ade målet vid denra syn. Först 8 dagar dercfter, sistlidne tisdag, lossnade åter hennes tivuugas band. De första orden, hon hördes franmstemma, voro: Kejssren af Byssland ; Ryssland, dess B: beriskare och hans utonordeuilige Legat; RByska Hofvet. Dessa för henne så kära ljua bade en förundransvärdt restaurerande verkan på hela hennes väsen: hon vardt åter kry och munvig som förut, tog sitt gamla korsgevär: Hvarjehanda på armen, och Crog åter i härnad emot den liberala pressen, Hoa påstod nu, att ?då för någon tid tillb) :a Furst Mevzkof hitkom uti en särskild baskickving ifrån sin Herre, Kejsaren af Ryssend, öfverflödade de hberala bladen härsiades dels af mer och miadre öppna hänsyftningar, ef cke just det höfligaste slaget, riktade emor Ryss) Så kallade Minerca för ett par år sedan — Lord Durham. FÅ Så