Aftonbladet – 14 juni 1837, sida 2

SB VG Var OCH oe Mar egt fult rn het att inskrilva och när så behagades återtaga sitt namn. Också tycktes nykterhetssaken i Böne, vare sig af de styrandes personliga nit och inflytande, eller af lokalens egna beskaffeuhet, långt ifrån stad och utan allmän landsväg eller gästgilvaregård, i början halva en glädjande framgåag. Hvem förtänker. :då Församlingens herde, att han med enthusiasm fröjdade sig åt de första frukterna at sitt arbete och gjvide sig, kanske något otveidiilna, förhoppningar om den slutliga framgång un. Hans målniugar äro då ej den låga egenkärlekens, utan den sköna enthusiasmens, som, om de ock skimrade at något bjerta färger, i det hela voro oskyldiga och oskadliga. Men att jag nu må komma Insändaren närmare på spåren, så är det visserligen sant, att allmänheten i Aftonbladet emottog berättelser om Nykterhetssakens framgång i Böne; men det är icke sant, att alla dessa voro af Prosten W. ingärde till Aftonbladet, ty blott den första, daterad i Auvgusui 1832, var af Prosten W. författad och skickades till Aftonbladet: alla sednuare äro författade al an an person och insända till Nykterhets-föreningen i Stockholm, hvilken låtit infora dem i Aironbladet. Det är visserligen sant, att Prosten W. i sin berättelse yttrat glada förhoppningar, som uu kallas förespeglingar, om en lycklig foörtsång ar den goda sken; men skulle man ej dertöre kunna antsså en ädlare bevekelsegrund, än e otyglad eg-nkäriek, en lust alt pråla, en omtanka att bygga sig ett namn, ett offentligt beröm al sig sjell och sina goda geningar m. m., såsom den aktade Insöndaren presipponerar? Den, som behagar omläsa Frosten W:s egen berättelse, skall derat finna, att han visst icke framställt sin nykterhetsstiftelse såsom en modill ör andia dylika, och om anrdra gjort det, är det ju icke hans fel. Till och med den ur denna berättelse andragna strofen, omklingandet med Psalmodikon, I stälet 1ö:; bränvinsglaset, är i hög grad förvrigen och orätt retererad al Insändaren. Ty så hecer det i Prostens egen berättelse: I stället för glas halva vi nu fått Dillners Psalmodikon att klinga mr d, på le diga stunder — tack vare honom, som piuvit Oss detsamma, och alla dem, som hämjal och vimja hans verk! Öfver ett hundrade sådana instrumcnter ljuda Söndagligen i allmogens stugor inom Db Pastorat.s Man ser häraf, att ordet klinga är det enda, som Insändaren ärligt anfört, ech att ljudet af andeliga sånger i hvarje stuga, accompagnement m, m., är hans eget hjertas sköna dikt, på hvilken man således med allt skäl låter å:c istud sa det Tegnerska yttrandet, alt det sanna deri är icke nytt, och det nya icke sant. Iivad Psalmodikon angår, så följde Prosten W. äiven deruti, mer än mängden, Riksens Ständers och hongl Maj:ts gilna uppminingar, då han reqvirerade 1000 exemplar af boken Psalmodikon, densamma 1 sitt Kontrakt och sin Församling spridde, ätv-nsom i denna införde begagnandet af instrumentet Vsalmudikon, hvaraf nu i Böne Pastorat finnas mellan två å tre hundrade. Att W. skulle nödgat en mängd drinkare att ingå i Föreningen, är så mycket. mera Osant, som Föreninge n egentligen afsåg de så kallade Nyktre, eller hade till föremål att hån vanans välde Hulda och förvara ungdomen, qvinnokönet och alla, som ännu icke blifvit ohjelpligt förlorade, och med undantag af några få, som förut varil begitna på starka drycker, och lika allvarligt ahåddes nån ioskvifning, som de tilkåddes till nykterhet, b stod hela Föreningen af sådana, som alltid varit hvad man kallar Nyktra. Hvad Nattvardsbarnen angår, så har Prosten W. aldrig inskrilvit dem i Nykterhetsföreningen, förrän efter deras admission, då det stått dem, som andra, fritt att Ita anteckna sia eler ej, Lika väl som Insändaren begriper Ircs:en VW. nogsamt, att den påpekade handvändn nings-föröudriugen ej är att påräkna, och adresserade sig derfore ej till absoluta fyllhundar. Men om någon sådan, med alla tecken till en sann bättring, älven envisades att blifva upptagen. i Föreningen, för att dengenom få ett stöd för sina yttrade goda föresatser, Lr det förlåtas Prosten W., att han trodde på bättiingens möjlighet, Insändaren, så väl som flere andra, hafva al nykterhetslöften velat göra snart sagdt cti sakrament; ty de tala ej blott om en borgen al vamn och heder, utan ock om dessa heliga och dra löften, hvilkas brytande vore en men: d oo s. v. Men här är ju frågan om intet annat än cn diet, on lefnadsordning, i Sig sjelf och i mo sliskt hänseende ej mer m: kips aliggande, ä Iken svnan Of vert komm ise som helst, om ds gemensamt afvallande från några vi i mat eler kläde r, och då Tr rtil dan omörda ikgtän i stund nan pekar ie. hyils CISördrn a i Samt vill Tasänlar styrka genom dote r (e stt nyt VISuIngs