Aftonbladet – 14 juni 1837, sida 2

1832, ett,, genomKonsistorierna äfven Fpresterskapet meddeladt, cirkulär, deri förekomma de orden: Wi vilje derioöie halva härmed anbefallt Eder uppmana samtlige presterskapet samt föräldrar, husbönser och en hvar att, efter sin ställning i samhället, använda silt personliga inflytande till att förekomma en last, som förvirrar förståndet, försvagar kroppen, upplöser de husliga banden och beröfvar den iattige båuc krafter och medel, att årligen försörja sig och de sina. Häral finues att de, som för nykterheten arbetade ej blott med tomma deklamationer, utan med sitt exempel och personliga inflytande, lupo ej åstad på måfå, utan hade god auktoritet för sig i sin Konungs bud, som, om det blifvit så förstådt och hörsammadt af alla prester och embetsmån, såsom af Prosten W. säkert hade medfört mera synbara verkningar. Prosten W. är emedlertid icke bland dem, som med ljumhet behandla en god sak, eller tro sig hafva gjort nog då de från predikstolen utfarit mot fylleriet, men sedan ej blott tiga och supa sina åhörare till, utan ock kanske med sina såkallade bättre församlingsboer dricka och spela långt in på nätterna, Han trodde, lika med många andra rättskaffens män, att exemplet af en absolut nyktera het vore enda medlet att vinna ändamålet och att associationsandan, i detta som i mycket annat, och här som annorstädes, skulle kunna mycket uträtta. Det är således saunt, att Prosten W. med en särdeles värma omfattade den vackra ideen, att han så väl som flere andra gladde sig 1 hoppet, att den skulle låta sig realiseras i det för manligt allvar så beprisade: Sverige, lika väl som i N. Amerika eller England, och att han derföre, biträdd af sin aktningsvärde medhjelpare, vid förhör, sockenstämmor, serskilda allmänna sammankomster och i enskilda samtal, sökte förmå sina åhörare att aflägga bruket af spirituosa och för samhällighetens skull stiftade en forening, deri han, medelst namnteckning upptog dem, som ingingo på föreningens; fordran af absolut nykterhet; dock är jag förvissad att ingen blifvit, såsom Insändaren föregilver, nödgad att inskrifva sig, utan hvar och en har egt full frihet att inskrilva och när så behagades återtaga sitt namn. Också tycktes nykterhetssaken i Böne, vare sig af de styrandes personliga nit och imflytande, eller af lokalens egna beskaffenhet, långt ifrån stad och utan allmän landsväg eller gästgilvaregård, i början halva en glädjande tramgåny. Hvem förtänker.då Församlingens herde, att han med enthusiasm fröjdade sig åt de första frukterna at sitt arbete och gjorde sig, kanske något otveidiilna, förhoppningar om den slutliga framgången. Hans målnivgar äro då ej den låga egenkärlekens, utan den sköna enthusiasmens, som, om de ock skimrade at något bjerta färger, i det hela voro oskyldiga och Ack adl oA