Aftonbladet – 10 juni 1837, sida 2

ljemnat fördela de tillgångar, som tilihörde det all-: i männa inom de serskilda staterna. Denna atI görd åstadkom väl i slutet af år 1833 och början af år 1834 en stark ehock på pennivgetiilgan-. igen i NewYork, men denna kris kunde så myc jket mindre hafva något sammanhang med den: I nuvarande, som den redan var förbi i slutet af samma är, oeh handeln och rörelsen åren 1835 och 11836 voro i ett stigande, som man aldrig förut I hört omtaias. Att guld påböds såsom bytesmedel i den smärre rörelsen i stället för papper! (det föreskrefs nemligen, att inga sedlar under 3 dollars skulle få utgilvas af bankerna) var dess-! lutom tydligen en klok och vis åtgärd af Gen. ! Jackson, och kunde ej hafva annat till ändamål! än att minska och icke, såsom Jacksons fisnder påstodo, att öka pappersciskulationen, eller med. andra ord, afsigten var just, att förebygga den osäkerhet, som skulle kunna uppkomma för staten i fall den kade sålt sin jord endast för ett representatift mynt, utgivet af banker, med möj I ligen mindre solid kapitalfond. Lika ogrundadt är j påståendet att detta guldmynts begagnande behöfde verka svårigheter vid remisserne från de ve-! stra ststerna till städerne vid Atlantiska hafvet, ty invånarne i vestern äro för det mesta icke ka: pitalister, och kunna icke af handelsstädernas ! manufakturer och Europeiska varor köpa mer, än bvad de kunna beiala med utbytet af produkten af sina sädesfält eller plantager. Några guldremisser ifrån dem komma således ieke1 fråga ofiare nu än förut och de privata bankernas sedlar på större summor kunna, om de haiva kredit, nu efteråt lika mycket eller lika litet som förut sändas till NewYork eller New O Jeans, emedan Isådent beror på det fortroeude de hafva på en jaflägsen ort. Vanligtvis bafva alla sådana j betalaingar gått gtmom vexlar och invisniagar: på försäljsingen af de vestra staternas produkter Man bör dessutom göra General Jackson den ! I rättvisan, ait han just ar den, som varnat sina I landsmän emot att låta för stora summor ligga 1i statens skattkamrar, både föratt ej förtynga röI relsen och till förekommande a! en mängd onö diga utgilter. Det återstår således, i frågan : om idenna anledning till förlägenheten blot det inj kastet, att genom Regeringens bankåtgirder pen ningarna d. v. s. guldmynctet blifvit mera rart i handelsstäderaa vid kusten; men att detta rl I deles icke vsrit det, som hafvudsskligen iuflu I erat på rörelsen, visar väl först och främst den! omständigheten att så ofantliga guldmassor inströmmat i landet, och sedermera, att varutrafiken och spekulationerne äfven efteråt kunnat i updrifvas så ofantligt, som händelsen varit, hvilket icke kunnat ske utav omsätningsmedel. I Man måste således se efter helt andra orsa . ker til! den nu ivträff.de förlägenbeten; och den ! första, likasom märkvärdigaste, till uppkomst och utveckling, äfven geaom det samband den !: äger med ställn nogen i England, får dervid sö-) kas i öfverspekulationen i varuh.ndeln. At undersöka på hvad sätt denna trafik blifvit in-, ledd till en så svindlande öfverdrift, är så myc: ket mera interessaat, som det visar att varuI och penninge-rörelsen, eller utbytet ef värden 1 och produkter, lika orabbligt följer vissa be-i1 stämda lagar, hvilkas kännedom bildar mxtional I ekonomiens vetenskap eller teori, som kropI parnas rörelse i rymden lyder de fysiska naturla1 gerna. För att göra sig ett klarare begrepp om hu ru de förra verkat uti nu ifrågava-auds fall, så bör man först göra sig redo för, huru öfverspekulstion i allmänhet uppstår. i Låt oss antaga, att de handlande ett år vid ett öfversleg af sina förråder och hvad som finnes i landet, märka, att varu-åtgången varit o3 vanligt stark, jemförelsevis med det föregående lå irets, och konsumtionen varit större än tillförSÅ la. Häraf uppstår då vanligen en stegring i. priserna till den handlandes förmån, ellir en 5! ;å kallad stigande konjunktur, och handela 5! äges vanligen vara i er blomstrande stalluing, ka vu -—emedan hvar och en, så länse den varar, för! fö Jenar på spekulationerna dermed. Om denna NN konjunktur nu går så iåcgt, att prisernas stigande i . er en betydligt större handelsviost än vanligt, ? å uppstå tvenne följder; först och främst!8? ans dyrhet Detta fortfar så lirge, till dess föråderna åter blifva fulla, då det å nyo måste inträf a, att priserna falia. Men icke nog härmed. me Ja hvar och en i tid kunde beräkna de verk-ga ingar vi nu omnåmnt, och tänka: Priserna! sås gsss och uppdrifves produktionen och tillför2 elin af varorna, och för det andra börjar kon-? umtionen i sista hand ati minskas, genom va1å na