Aftonbladet – 1 maj 1837, sida 3

sandet af vår ära eller välfärd. Ja, erfarenheen har vid hvarje tillfälle visat, att folkets berägenhet att lemna sina bidrag för dessa ändanål, när så behöfts, alltid och utan undantag fverträffat deras representanters förhoppningar. I början af det nya styrelsesättet, då alla kände den förste Presidentens mäktiga inflytande, liksom alla erkände de ojemnförliga tjenster, han gjort fädermeslandet, var det en allmän tanka, att endast den stora vigten af hans karakter kunde sammanhålla de stridiga materialierne i vår statsbyggnad, och rädda oss från kärapande faktiomers våldsamhet. Sedan hans död hafva nära 40 år förflutit. Partiförbittringen har ofta varit bragt till sin yttersta höjd; folkets dygd och ståndaktighet hafva ibland varit ställda på hårda prof, och ändeck se vi vårt system, renadt och höjdt i värde genom de pröfmingar det undergått, ännu bibehålla sin anda af fri och oförfärad diskussion, mildrad af oförminskad broderlig sinnesstämning. Folkets förmåga att styra sig sjelf och dess villighet att af en hög känsla för pligt, och utan de tvångsåtgärder, hvilka så allmänt tillitas i andra länder, underkasta sig alla de inskränkningar och uppoffringar, municipallagarne ålägga, framstår på ett fördelaktigt sätt i de Nordamerikanska Staternas historia. Vid några tillfallen, det är samnt, har värman af allmänna sinnesstämningen antingen gått framom domstolarnes regelmessiga åtgärder, eller sökt att nå handlingar, dem de gällande lagarne icke stämplat såsom brott, och derigenom visat sig på ett sätt, som kunde ingifva vännerne af en fri styrelseform farhågor, och väcka förhoppningar hos dem, som önska dess fall. Sådane händelser hafva dock varit vida mera sällsynta i vårt land, än i någet annat af lika folkmängd på jorden; och med bildningens utbredande har man all anledning hoppas, att de beständigt skola aftaga i antal och våldsarehet. Den ädla fosterlandskärleken och det sunda förståndet hos den stora massan af våra medborgare skola säkerligen, i sinom tid, åstadkomma detta resultat; ty såsom hvarje inkräktning af elaglig makt icke blott förolämpar lagens majestät, utan lemnar en förevändning för inskränkning af folkets frihet, så bar folket det mest direkta och beständiga interesse, att taga vara på de stora råmärkena för samhällsordningen, och att vid alla tillfällen oförkränkta upprätthålla den konstitution och de lagar, de sjelfve skapat. I en befarad olämplighet hos våra institutioner för de krigiska pröfningar, dem intet land helt och hållet kan undgå, fuanno vännmerne aj vårt samhällsskick en rik källa till farbåger, och dess fiender till förhoppningar. Under del de förutsågo, att hos oss skulle komma att finnas mindre smabbhet i hamdling än hos styrelser, som voro bildade efter andra grunder, glömde de helt och hållet den vida vigtigare omständigheten, att hos oss kan aldrig: ett krig blifva resultat af en enskild eller oansvarig vilja, utan måste vara en åtgärd, som tillgripes, för att skaffa upprättelse och ersättning för lidna oförrätter, och som frivilligt beslutes af dem, hvilka måste bära de bördor kriget medför, och som således äga ett individuellt interesse j striden. Händelserne hafva visat huru mycke! man misstagit sig i detta hänseende: det sista kriget, långt ifrån att försvaga vår regering, gaf demsamma ökadt förtroende; och då utsigterne för icke länge sedan gåfvo anledning befara en dylik konflikt, sågo vi att landets krafter icke skulle undandraga sig, att i god tid försvara dess rättigheter. — Låt vara att vi ej äga, såsom vi ej heller böra önska att äga, samma utspända och alltid slagfärdiga militär-organisation, som andra nationer; låt vara, att;vi i början af ett krig kunna komma att lida förluster genom brist på en sådan organisation ; men inom oss sjelfva hafva alla tvifvelsmål öfver detta vigtiga ämne upphört. Säker fara förespåddes oss i anseende till vårt gebits utsträckning, tillvexten af stater och felkmängdens ökning. Vårt system troddes endast vara lämpligt för en lokal inom jemförelsevis trånga gränser. Dessa hafva vidgat sig utöfver hvad ran ens kunnat gissa: staterne i vår konfederation äro nu dubbelt så mårga som vid dess början, och vår folkmängd har tilltagit öfver all förmodan. De: orsaker man piåstod skola bringa fara åt vårt system, hafva sedan länge varit vida större än man väntade de skulle blifva; men ingen af de förespådda följ derna har inträffat. Republikens makt och inflytande har stigit till en böjd, som är uppenbar för hela verlden; aktningen för henne var icke ctöärre då våra aränser vero mera inskränk