Aftonbladet – 1 maj 1837, sida 3

TAL AF HERR VÅN BUREN, då han den 4 sistlidne Mars tillträdde presidentskapet i Förenta Staterna. (Forts. från Lördagsbladet.) Den framgång, hvarmed vårt stora experimen i afseende på styrelseferm sålunda blifvit krönt utgör redan i och för sig sjelf en tillräcklig orsak till tacksamhet, i anseende till den lyck: det skapat ech det obestridliga exempel det framställt. Men då jag skådar åt den aflägsna framtiden med brinnande böner och förtröstansfull hepp, ger mig den återblick, jag tagit öfver de! förflutma, ämne till en ännu större ech ljufvare glädje. Den fäster i min själ den orubbliga öfvertygelsen, att varaktigheten af våra institutioner berer af oss sjelfve; att em vi upprätthålla de grumdsatser, på hvilka de byggdes, äro de ämnade att lyckliggöra framtida generationer utan tal; och att Amerika skall för hvarje vän af menskligheten framställa det glädjande beviset, att ett demokratiskt styrelsesätt, med vishet bildadt och afvägdt, icke saknar något enda element till varaktighet och styrka. För 50 år sedan förespåddes utan betänkande, at: det icke länge skulle hålla profvet. Man trodde att dolda orsaker till upplösning, hvilka icke voro möjliga att motverka, förefunnos, ja, till och med visa och goda män trodde så; och icke blott fiendiligt sinnade eller spekulativa theorister förutsågo i andanom, at: vi skulle dela lika öde med fordna republiker, utan afven mången redlig fosterlandsvän kände sin fruktan öfverväga sina förhoppniegar. Låtom oss kasta en bliek tillbaka på dessa farhågor, icke hastig: fattade, utaa snarare med motvilja, och se hurt hvar enda afdem helt och bållet slagit felt.