Aftonbladet – 29 april 1837, sida 2

DEL Fråga: Då förslagen äro undertecknade jemväl a Lennman, hvaför har han icke tillsett, att de blifvi! daterade? Svar: Lennmanr, erkännande sitt fel härutinnan, hade i detta fall, äfvensom i hänseende till kontroller å levereringarnas hehöriga verkställande, förlitat sig på Svensson. Advokatfiskalen Printzensköld yttrade: Huru ha Kontrollören Lennman kunnat finna sig tillständigt, att begära och emottaga penningeförsträckning a Tullförvaltaren Finer? Advokatfiskalen, som ansåg denna omständighet visa antingen att Tullkassans medel blifvit till ett olofligt ändamål använde, eller ock att Finer egt betydliga enskildta tillgångar, hemställde, att Lennmans skuldförbindelser och förskottsqvittenser måtte framtagas; förmodande Advokatliskalen att deraf skulle kunna inhemtas att Lennman haf kännedem om Finers penningevingleri. Kontrollören Lennman nekade härtill, under förklarande, att han icke trodde, det löneförskotters meddelande kunde kallas penningevingleri. Advokatfiskalen Lagerlöf upplyste, att de medel Lennman af Finer uppburit, grundat sig på förskottsqvittenser, utom hvad angår en post, hvarå Lennman utgifvit förskrifning. I anledning af Lennmaps yttrande att han förmodat, att de summor, som blifvit honom försträckte varit Finers egna tillgångar, tillfrågades Lennman a Advokatfiskalen, om ej Lennman sett Finer vid sådan: tillfällen taga penningarne ur uppbördskassan? Härå svarade Lennman, att sådant stundom skett men oftast hade Lennman bekommit förskotter utar att han varseblifvit, det förskottsmedlen hemtats wu; kassan; och hade Lennman hvarken hört Finer, deröfver yttra någon fruktan eller afvetat, attandre personer af den sistnämnde uppburit lån, Uppå Advokatfiskalen Printzenskö!ds förfrågan, om Lennman lyftat något löneförskott efter den tid, då han fick kännedom om balansen i Uppbördskontoret förklarade Lennmany, att han icke bestämdt kunde erinra sig sådant, men förmodade att han möjliger sedan nämnde tid uppburit medel i afräkning å de honom tillkommande, hos uppbördstullförvaltaren innestående andelar af böter för sentida angifningar. Angående Tullkammarens årsräkningar uppgaf Lennman, på Advokatfiskalens fråga, att desamma icke inom stadgade terminer ingått; att anstånd med deras inlemnande blifvit Tullförvaltaren Svensson af Kamreraren i Kammarkontoret medgifvet; att Lennman: tid var af expeditionsgöromål så upptagen, att har åt dessa räkenskaper icke kunde egna någon närmar uppmärksamhet, och att han följaktligen icke visste om de voro daterade. Sedan med anledning af Advokatfiskalen Printzenskölds ofvanberörde hemställan, t. f. Kamreraren Kammarkontoret, på tillsägelse inlemnat en förteckning å skuldsedlar och förskottsqvittenser till Tull förvaltaren Finer, hvilka blifvit till Advokatfiskalskontoret för behörig indrilning öfverlemnade, så inhemtades deraf bland annat, att, efter Tullförvaltaran Fi ners frånfälfe hade, vid inventering i Uppbördskon. toret, funnits af Lennman utgifne en förskrifning a den 29 September 1834 å 300 Rdr och 12 qvittense å sammanlagdt 4619 Rdr 146 sk. eller tillsamman; 1919 Rdr 16 sk., hvarförutan hefunnits ett qvitto i uppburne en procents böter för åren 1834, 1835 och 1836 å 565 Rdr 27 sky; varande af berörde qvittenser följande sedan nästlidet års början uthändigade nemligen: förskottsqvitto af den 23 Februari 1836 : en procents böter: 280 Rdr; d:o d:o den 14 No. vomber 3 d:0: 200 Rdr; qvitto den 19 December i fjerde qvartalets expeditions sportel: 80: d:o den 417 Februari 1837 å en procents böter för åren 1834 — 1836: 565: 27. Advokatfiskalen Printzensköld yttrade, att af hvad sålunda före ommit, vore det ådagalagdt, att Lennman efter vunnen kännedom om balansen, under hvarjehanda förevändningar begärt och erhållit förskott. På tillsägetse fick nu Kontrollören Lennman afträda. Derefter inkallades Bokhållaren C. J. Behmer, som tjenstgjort i egenskap af t. f. Kontrollör på Inkommande Sjötullskammaren. Uppå anmaning att troget berätta hvad han hade sig bekant rörande den balans, Finer i lifstiden åsamkat sig, svarade Behmer, att han derom först den 20 sistledne Mars eller efter Finers död erhållit kännedom, och yttrade Behmer i öfrigt på framstälde frågor följande: Fråga: Har Behmer icke hört omtalas, att Finer varit på balans? Svar: Nej, icke det minsta,Sefter hvad han kunde erinra sig. Fråga: Hvad hade Behmer sig bekant om de origtiga veckouppgifterna, som en längre tid egt rum? Svar: Ingenting, helst han intill början af detta år, då han förordnades till Kontrollör, varit uteslutande sysselsatt med Journalsdebiteringen. Fråga: Var Behmer ej närvarande vid det af Konrollör Lennman omnämnde sammanträde förlidet år, ler har han ej hört talas derom? Svar: Nej, intetdera. Fråga: Hvad har orsaken varit till dröjsmålet med le månadtliga uppbördsförslagens afgifvande? Svar: Den har bestått deri, att Tullkammaren allrig i behörig tid erhållit från uppbördskontoret de. vittemser eller från Packhuset de attester, som erordrats för uppbördsförslagens verilicerande. Fråga: Men då under detta år levereringarne skett aed mera ordentlighet, hvaraf har det kommit? Svar: Det har tvifvelsutan varit en följd af svaranens ofta förnyade påminnelser till aflidne Finr om wedlens insättning och qvittensernas aflemnande. Fråga: Enligt hvad upplyst7är, hade den befintliga alansen skolat småningom förminskas genom tillägg veckouppgifterna; huru har sådant kunnat ske utan ehmers vetskap? Svar: Som Behmer först med detta år tillträdt .ontrollörs befattningen, har han ansett sig ansvarig idast för 1837 års uppbörd; och trodde Behmer sig ed visshet kunna påstå att i afseende på denna