Aftonbladet – 29 april 1837, sida 2

detta ar blilvit afgune 1 enlighet med sanna förhållandet, verkställdes jemförelse emellan nämnde i styrelsens archiv förvarade uppgifter samt den af Revisionskontoret till den 20 Mars uppsummerade uppbördsboken, hvarvid befanns: att 1837 års uppbörd utgjorde enligt veckorapporterna 117,172 Rdr 17 sk. och enligt uppbördsboken 117,176 Rdr, eller utvisande en skilnad af endast 3 Rdr 31 sk, hvaremot å 1836 års under detta år influtne tulluppbörd, veckoförslagen upptogo 5160 Rdr 46 skilling mera än uppbördsboken, hvilken tillökning förklarades genom , vederbörandes ofvannämnde Öfverenskommelse att söIka genom smärre tillägg hvarje vecka att mer och mer förminska balansen, På förnyad framställning om bokhållaren Behmer ej fästat uppmärksamhet på en så beskaffad t bitering af medel för är 1836, åberopade Behmer, sasom svar hvadzhan förut yttrat, dels att han ej trodde sig böra ansvara lör annan än 1837 års uppbörd, dels att veckouppgifternes granskning ankommit ensamt på Tullförvaltaren. Advokatfiskalen Printzensköld frågade Behmer, om han icke, vid afgifvandet af månadsräkenskapen, fäåstat sig vid den betydliga uppbörden för det föregående året; men som Behmer icke under sin tjenstgöring såsom Tullkammarföreståndare, hunnit vifva något månadsuppbördsförslag, förföll denna frås Sedan Behmer afträdt, inkallades åter kontrollören Middendorff för att höras öfver den at kontrollör Lennman meddelta uppgift, att Middendorff vid medlet af förra året eller kanske något förut, skall yttrat sin fruktan, att det icke stode rätt :til på uppbördskontoret, i följd af en på föregående årets uppI börd då gjord insättniug af 25,000 Rdr på en gång. Då Middendorff, uppmanad att noga eftersinna huru förhållandet härmed varit, likväl enständigt och bestämdt nekade, att han haft ett sådant yttrande, eller att han med kontrollören Lennman talat i berörde ämne, inkallades Lennman, som å sin sida vidhölle nämnde uppgift samt derjemte yttrade, det han trodde att bokhållaren Behmer jemväl om Middendorffs berörde meddelande -egde kännedom. Behmer, som på grund deraf, åter fick företräde, förklarade först att han icke hört något derom, men vid närmare eftersinnande, trodde han sig minnas, att kontrellör Lennman sistlidet år för honom nämnt något om kontrollör Middendorffs ofvanberörde yttrande, men att Behmer, som i egenskap af bokhållare, ej utöfrat någon kontroll å uppbörden, icke lagdt j förtroendet på minnet samt att han i öfrigt icke funnit detsamma meddeladt på ett sätt, att han ederaf kunnat taga sig anledning befara balans hos den aflidne. Middendorff ånyo föreställd om angelägenheten att erinra sig hvad han i berörde fall yttrat, bedyrade att hen aldrig sagt något ditåt, och uppmanade Lennman att närmare bestämma tiden då Middendorffs meddelande skall blifvit gifvet. Lennman uppgaf såsom forut att samtalet skall hafva egt rum i Maj eller Juni månad förlidet år. Till ledning för omdömet i denna punkt eftersåge i sistlidet års bankobok, huruvida uppbördskonteret vid den uppgifne tiden i föregående årets uppbörd gjort någon leverering af 25,000 Rdr; men någon post till jemt detta belopp fanns icke under årets lopp vara levererad. — Då denna fråga Ikväl icko hade någon inverkan på utredningen ci balansens tillkomst, ansågs undersökningen derom ej behöfva vidare utsträckas. Middendorff och Lennman afträdde. Advokatfiskalen Printzensköld frågade bokhållaren 3 3ehmer, om icke det noggranna åtskiljandet af 1837 års medel, från dem, som under detta år influtit för år 1836 vavit föranledt af någon misstanka hos Behmer om 0Origtighet den föregående tiden; men härnppå gaf Behmer till svar, det han af sin tjenstepligt dertill hemtat den enda och tillräckliga anledningen. — Bekmer afträdde. Härefter inkallades Kammarskrifvaren O. W. Udden, hvilken på tillsägelse att tillkännagifva hvad han hade sig bekant om balansen efter Finer, anhöll att 1å göra en preliminär invandning, i det han, med hemtad anledning af 13 kap. 1 f. Rättegångsbalken till I Kongl. GeneralTullstyrelsens bepröfvande hemstillde, om icke Hr GeneralTullDirektören Gretve Posse vore jälvig att i handläggningen af detta mål deltaga. Efter det Udden afträdt, togs frågan härom i öfvervägande, och, efter det Advokatfiskalen Printzensköld, i egenskap af aktor inför den domstol, som kommer att balansmålet handlägga, förklarat det han för närvarande ej funno omständigheterna gitva honom anledning att berörde jälsanmärkning biträda, yttrade begge Hrr Departementschefer, det de ansåge, efter den åberopade paragrafen i Rättegångsbalken, något laga jäf i målet emot IIr Grefven och General Tu direktören icke nu förekomma, hvilket yttrande t. f. Departementschefen Hr Stats kommissauien Tauvon för sin del stödde äfven på det förhållande, att K. M., sedan rapport om uppbördsbristen till Kongl. Maj:t från styrelsen ingått, för målets handläggning i nåder anställt en serskild kameraldepartementschef, men icke tillika förordnat serskild Generaltulldirektör. Hr General TullDirektören Crefve Posse förklarade ock, det han saknade all anledning att i sakens nuvarande skick jäfsanmärkningen godkänna, Kongl, GeneralTullstyrelsen pröfvade sålunda skäligt, att den emot Hr GeneralTullDirektören framställda jäfsanmärkning ogilla, hvilket beslut för Kammarskrifvaren Udden, åter inkallad, afkunnades. Häremot anmälde Udden missnöje, som skulle i protokollet antecknas och hvilket han egde att efter befogenhet och i sammanhang med hufvudsaken fullfölja. . . . På förnyad fråga hvad Udden hade sig bekant om tillkomsten af aflidne Tullförvaltaren Finers balans, svarade Udden, det han icke hört talas om någon balans förr, än den efter Finrs död uppticktes. Förhöret fortsattes derefter med följande irågor, hvarå Kammarskrifvaren Udden afgaf nedan antecknade svar: 4:o, Om Udden verkställt de utdrag af uppbördsboken, som legat till grund för veckomventeringarna: Vdden. Ja. a es